Författare: lennarthallstrom

• Värme

Med värme avses i detta fall uppvärmning av en bostad, och det kan gå till på flera olika sätt. Det vanligaste idag är att ha ett vattenburet värmesystem, men även direktverkande värmekällor av olika slag är mycket vanliga.

Vattenburna system kan använda oljepanna, vedpanna/vedspis, pelletspanna, flispanna, elpatron, fjärrvärme, solfångare och olika typer av värmepump. Direktverkande värmekällor kan vara elradiatorer, luftvärmepumpar, vedkaminer/vedspisar/kakelugnar, pelletskaminer, gasolkaminer och etanolkaminer.

• Vilket värmesystem som är mest miljövänligt beror helt på hur man beräknar miljöpåverkan. Detta kan förändras från ett år till ett annat, så det som anses vara miljövänligt ena året kan anses vara miljöfarligt nästa år och vice versa.

• Vilket värmesystem som är mest ekonomiskt beror helt på vilka råvarupriser och skatter som gäller. Detta kan förändras från ett år till ett annat, så det som är mest ekonomiskt ena året kan vara minst ekonomiskt nästa år och vice versa.

• Vilket värmesystem som är mest praktiskt beror dels på vilket system man redan har, hur gammalt det är och hur bra det fungerar. Dels beror det även på vilka energikällor man har tillgång till, och hur mycket praktiskt arbete man vill lägga ner på uppvärmningen varje dag. Detta kan förändras från ett år till ett annat, så man bör planera med detta i åtanke.

Vissa värmesystem förutsätter att samhället fungerar normalt, medan andra är mer oberoende av detta. Direktverkande värmesystem baserade på ved kräver enbart tillgång till en närliggande skog för att fungera, medan alla andra system kräver någon form av förädling, bearbetning eller leverantör.

Man kan naturligtvis lagra vissa energiråvaror för att säkra sitt värmesystem under lång tid, men då bör man tänka på att de är olika farliga att lagra. Gas och etanol är explosiva, medan olja och träprodukter är mer allmänt eldfarliga beroende på hur de förvaras.

För att avgöra vilket värmesystem som är lämpligast kan man även titta på hur decentraliserat, småskaligt och lokalt det är. Ved och solvärme är nästan det enda som går att producera själv, och ligger därför bäst till om ens boende har gynnsamma förutsättningar för detta. Övriga energislag för värme framställs mer eller mindre centraliserat, storskaligt eller långt bort.

Med en bättre långtidslagring av el skulle även lokalt framställd el kunna vara ett alternativ, och det är även möjligt att nya energislag och utveckling av de befintliga kommer att ge helt andra möjligheter än de värmesystem vi har idag.

När det verkligen inte går att avgöra vilket värmesystem man bör välja genom att använda såväl kända fakta som framtidsprognoser och sunt förnuft, så kan intuitionen vara ett betydligt bättre alternativ än att singla slant eller bara chansa. I sådana situationer är det en stor fördel om man redan har sett till att utveckla en stark och pålitlig intuitiv förmåga!

Ett helt annorlunda och samhällsoberoende alternativ till värmekälla är naturligtvis kläder och skor, filtar och täcken. Om man helt saknar andra värmekällor kan stora mängder lämpliga kläder och skor samt filtar och täcken göra att man klarar en tillfällig krissituation. Och ju fler man är i samma rum desto varmare kan man hålla rummet med den gemensamma kroppsvärmen.

• Mat

Med utgångspunkt från att vi köper vår mat någonstans så kan vi börja med att välja mellan större och mindre matbutiker, torghandel eller direktköp från lantgårdar. Vi kan även starta en lokal inköpsförening eller ett andelsjordbruk där kunderna förskottsbetalar en lokal odlare för säsongens skörd.

Men man kan även producera sin mat själv genom egen odling och djurhållning – eller från vilda växter och djur – som skördas, jagas, fiskas eller fångas i fällor. Och även om man inte producerar allt man äter själv så kan man ofta byta till sig något man saknar mot något man har överskott av.

Odling kräver antingen odlingsmark utomhus eller odlingsjord inomhus, och man kan välja att odla på mer eller mindre naturliga sätt. Jorden behöver även tillsättas naturlig näring från växtkompost och/eller djurgödsel, som även kan kombineras med så kallad biokol och vanlig urin. Konstgödsel faller helt bort i detta sammanhang på grund av den storskaliga och centraliserade framställningen.

Djurhållning kräver både byggnader, föda, och tillsyn av djuren. Beroende på djurslag så kan matproduktionen bestå av mjölk, ägg eller kött. Andra produkter som därutöver kan tillkomma är gödsel, ull, päls och skinn. Vissa djur kan även användas som dragdjur och för transport, samt inte minst som både sällskap och vakthållning.

Skadedjursbekämpning krävs vanligtvis vid både odling och djurhållning, och kan ske på mer eller mindre djur- och naturvänliga sätt beroende på skadornas omfattning. Detta kan vara mycket svårt att både förutse och åtgärda, beroende på växlande väder och temperatur.

Såväl animalisk som vegetabilisk mat kan få förlängd hållbarhet på olika sätt, som konservering, torkning, rökning, mjölksyrning, saltning, inläggning och djupfrysning. Vilket man föredrar beror både på vad man tycker om slutprodukten och själva beredningsproceduren, men endast torkade fröer har fördelen att de både kan ätas och förökas efter mycket lång förvaring.

Förvaring av färskvaror sker vanligtvis i kylskåp, skafferi, matkällare eller jordkällare, beroende på vad man har tillgång till. En välbyggd jordkällare är den mest idealiska av dessa för produkterna, med kring 5 grader på vintern och kring 11 grader på sommaren.

Förutom att skaffa sig en mer oberoende matförsörjning genom att välja lokala produkter eller kultivera och lagra dem själv, så kan man lära sig att må bra även utan mat – eller med mindre mängd mat – under kortare eller längre perioder. Att känna till hur man fungerar under sådana omständigheter kan vara både fysiologiskt och psykologiskt avgörande för hur man klarar en sådan utmaning.

• Vatten

Vatten är både en vara och en tjänst numera. Vi köper den som en vara och med hjälp av tjänsten får vi den levererad via rörledningar till våra vattenkranar, antingen av kommunen eller med en vattenpump från en egen brunn.

Man kan dela upp olika typer av vatten beroende på vad det ska användas till, eller har använts till. Men framförallt kan man behöva skilja på dricksvatten, tvättvatten och övrigt vatten.

Det bästa dricksvattnet kommer från naturkällor, och man bör därför ta reda på om sådana finns i närområdet för enkel uppsamling och avhämtning. I annat fall kan en grävd eller borrad brunn med grundvatten vara ett alternativ. Ett vattenprov ska dock alltid tas innan man använder okänt vatten för att avgöra om det är tjänligt eller behöver renas före användning.

Även vanligt kranvatten kan behöva filtreras för att få bort vissa kemiska eller biologiska rester som vattenverken inte själva filtrerar bort. Och om man ändå filtrerar sitt vatten så kan även regnvatten och sjövatten samlas upp och användas som dricksvatten efter ordentlig rening.

Vattenfilter finns av olika sorter – vissa av enklare slag sätter man direkt på kranen för rening av kommunalt vatten, medan kraftigare filter sätts i anslutning till pumpen för brunnsvatten. Det finns även filter med olika reningsgrad och storlek för uppsamlat vatten som sakta får rinna igenom filtret från en behållare. Dessa kräver varken el eller ledningsvatten för att fungera.

Förutom att man behöver vatten till dryck och matlagning används det även till dusch, bad, tvätt och disk, samt till toalettspolning och bevattning av växter. Till detta behöver man dock inte drickbart vatten – det räcker med att det är tillräckligt rent för sitt ändamål.

Det förbrukade vatten som använts till dusch, bad, tvätt och disk kallas allmänt för gråvatten, vilket kan återanvändas för toalettspolning och bevattning av växter – beroende på vilka rengöringsmedelsrester det innehåller. Även ofiltrerat brunnsvatten, regnvatten och sjövatten kan vanligtvis användas på samma sätt.

För att slippa problem med vattenbrist av olika slag kan man samla upp regnvatten, lagra färskt dricksvatten, leta upp naturkällor och närliggande vattendrag, borra en brunn, skaffa lämpliga vattenfilter, använda ofarliga rengöringsprodukter och återanvända gråvatten.

• Luft

Luften vi andas är inget som samhället förser oss med, men luftens kvalitet styrs delvis av samhällets lagar och regler – i synnerhet lokalt. Numera påverkas visserligen luftens lokala kvalitet även av globala utsläpp och föroreningar, men det är ändå främst de lokala förutsättningarna som styr luftkvaliteten.

Utomhus kan vår luft påverkas om det finns industrier, bilar, lantbruk eller grannar i närheten som förorenar den på olika sätt, och i vissa fall kan man till och med behöva flytta för att undgå att påverkas av dessa. Det kan även vara man själv som påverkar utomhusluften genom eldning, rökning, skadedjursbekämpning eller annan lokalt förorenande verksamhet.

I Sverige är luften dubbelt så ren i glesbygd (4 ppm) jämfört med städer (8 ppm) och genomsnittligt (6 ppm) i övriga landet. Sveriges genomsnitt är dubbelt så rent som EU:s genomsnitt (13 ppm).

Inomhus är det betydligt lättare att själv påverka luftkvaliteten. Även samhällets byggnormer är avsedda att säkra en bra luftkvalitet genom bestämmelser kring byggmaterial och ventilation. Vid behov kan man förutom att öppna och stänga fönster använda luftrenare, jonisatorer, ozonapparater och luftfilter av olika slag för att förbättra inomhusluftens kvalitet.

Om det skulle ske en akut och allvarlig förorening av utomhusluften så kan man klara sig bättre inomhus under en tid. Men om det pågår länge så kan man behöva evakuera till annan plats som inte drabbats av föroreningen, och då kan en gasmask vara nödvändig vare sig man ger sig iväg eller stannar kvar inomhus.

Att ha flera gasmasker och filter kan hjälpa både dig själv och andra som saknar dessa, eftersom filtren helst ska bytas efter 3-4 timmar och max 8 timmar. Olika filter ger olika bra skydd mot gaser, virus, bakterier och radioaktivitet, och gasmasker kan ha olika bra passform. Därför är det bra att ha provat ut en modell som passar och ha flera filter för olika typer av skydd.

Om man måste evakuera är det lämpligt att om möjligt både ta reda på var luften är tillräckligt bra och om man har några vänner i det området som man kan bo hos tillfälligt. Då behöver man även ha tillgång till eget eller annans fordon för transport av sig själv och andra.

• Boende

Oavsett om man har ett eget boende eller använder andras så har de flesta människor någon form av tak över huvudet där nästan alla de övriga saker som man använder finns. Man kan bo i ett hus, en lägenhet, ett rum, ett fordon, ett tält eller en koja av något slag. Där kan man antingen bo helt själv eller tillsammans med någon annan eller flera andra.

Några vanliga material som används för boenden av olika slag är trä, tegel och betong, medan metall, glas, plast och tyg mest används för separata delar av boendet – eller för de mobila och portabla boenden som nämns ovan. Vad som utgör lämpliga material beror på hur billigt, hållbart, lättillgängligt och naturligt det ska vara. Olika material uppfyller olika krav olika bra, så vad man väljer blir alltid en prioriteringsfråga.

Oavsett hur man bor så är läget oerhört avgörande för vilket liv man kan leva där. En strandtomt, en fjälltopp, en storstad eller mitt i skogen innebär helt olika villkor för boendet, såväl ekonomiskt och logistiskt som socialt och klimatiskt. Vad man föredrar och har möjlighet att välja är högst individuellt, och kan även få mycket olika konsekvenser i samband med samhällsförändringar av olika slag.

Man kan äga sitt boende och man kan hyra sitt boende. Man kan i vissa fall både köpa och sälja själva rätten till sin bostad utan att äga den. Att äga sitt boende innebär att man själv har ansvaret för att allt fungerar som det ska, medan den som hyr sitt boende betalar den som äger boendet för att ta detta ansvar. Priset för att äga eller att hyra sitt boende avgörs till stor del av läget, vilket gör att priset för exakt samma standard i olika attraktiva lägen kan skilja tiofalt.

En ofta förbisedd faktor när det gäller boendet är vilka människor som finns i grannskapet. Detta visar sig ofta bli helt avgörande för hur man trivs och vilket liv man får. Det kan räcka med en enda otrevlig granne för att ens boende ska bli outhärdligt i längden, och det kan räcka med några riktigt sympatiska grannar för att man ska trivas utomordentligt oavsett om själva boendet inte är helt idealiskt för övrigt.

Att lära känna människorna i sin omgivning är därför kanske det allra viktigaste när man ska avgöra vilket boende som är lämpligast vare sig samhället i övrigt blomstrar eller är i någon form av kris. Vissa av de ovan nämnda typerna av boenden gör dig dock mer beroende av att samhället fungerar, och vissa gör dig betydligt mindre beroende av detta.

Beredskapsområden

Nedan ser du en förteckning över olika typer av varor och tjänster och annat i samhället som kan användas som utgångspunkt för en vidare diskussion om hur var och en av dessa bör hanteras och prioriteras, både till vardags och vid de tre nivåerna av kris (kostnad / brist / förbud) som beskrivits i tidigare kapitel.

Förteckningen är främst avsedd att ge en snabb överblick över allt som vi till vardags brukar ta för givet, och därför kanske inte tänker på så länge allt fungerar som vi är vana vid.

Boende – Typ, Äga/Hyra, Läge, Grannar, Material
Luft – Utomhus, Inomhus, Luftrenare, Gasmask
Vatten – Dricksvatten, Tvättvatten, Bevattning
Mat – Inköp, Odling, Djurhållning, Förvaring, Fasta
Värme – Vattenburna system, Direktverkande system
El – Energislag, Småskalighet, Lagring, Oberoende
Sjukvård – Skolmedicin, Naturmedicin, Egenvård
Hygien – Dusch, Bad, Tandvård, Tvätt, Disk, Toa
Transport – Kollektiv/Privat, Motor/Muskelkraft
Drivmedel – Bensin, Diesel, Etanol, El, Gas, Ved
Telefoni – Mobil, Dator, Telenät, Direktkontakt
Internet – Fiber, Mobilt, Satellit, Leverantör, VPN
Media – Analog, Digital, Direktsänd, Uppspelad
Kommunikation – Digital, Lokal, Amatörradio
Kultur – Storstad/Landsbygd, Kvantitet/Kvalitet
Inkomst – Anställning, Företag, Privat, Bidrag, Gåva
Valuta – Kronor/Euro/Lokal, Fysisk/Digital/Krypto
Skola – Kommunal/Statlig/Privat, Fysisk/Distans
Omsorg – Kommunal/Privat, Formell/Informell
Säkerhet – Polis, Brandkår, Militär, Skyddsrum

Lantbruk mot diktatur

Jordbrukare med hög grad av självförsörjning är det största hindret för ett totalitärt samhälle. Alla andra är mer eller mindre ofria beroende på hur länge de kan försörja sig med mat, värme och bostad i ett samhälle som börjat motarbeta denna frihet.

Även de som lagerför och distribuerar livsmedel är ett av de största hindren för ett totalitärt samhälle eftersom de åtminstone under en viss tid har tillgång till produkter som gör dem mindre medgörliga än andra.

Värme och bostad har de flesta redan, men om bostaden inte kan värmas med ved så är man ändå utlämnad till att el, olja, pellets eller fjärrvärme fungerar och finns att tillgå i samhället.

Kan du värma din bostad med ved och dessutom har kontinuerlig tillgång till ved över tid, samt kontinuerlig tillgång till vatten och livsmedel som framställts av dig själv eller andra i närområdet så är du farligt fri och oberoende för en totalitär statsmakt.

Räkna med att vi framöver kommer att få se diverse åtgärder för att hindra denna typ av oberoende och frihet om den rådande statsmakten är ute efter mer totalitär makt. Det skulle kunna gälla förbud mot att elda med ved eller krav på tillstånd för självhushållning. Om statsmakten däremot har ett mer demokratiskt samhälle som mål så kommer vi istället att få se åtgärder för att främja denna typ av frihet och oberoende. Framtiden kommer som alltid att ge oss svaret.

Under tiden kan du som privatperson redan nu gå med i den ännu inte existerande motståndsrörelsen mot en framtida diktatur genom att öka ditt oberoende och din frihet så att du har tillgång till det som nämnts ovan. Antingen helt på egen hand eller i samarbete med ett nätverk av vänner i närområdet eller i ett område som du enkelt kan förflytta dig till om och när det eventuellt skulle behövas.

Ju fler människor som är fria och oberoende på detta sätt desto färre blir det som måste lyda en totalitär statsmakt för att kunna fortsätta leva som tidigare. Det är ju alla lydiga medborgare i ett totalitärt samhälle som tillsammans med statsmakten utgör det totalitära samhället.

Hur beroende eller oberoende du själv är i detta avseende kan du strax ta reda på med hjälp av de nästkommande kapitlen om Samhällsoberoende Beredskap.

Tre nivåer av kris

Det finns tre olika nivåer av ”kris” när det gäller tillgången på varor och tjänster i samhället. Dessa tre nivåer behöver hanteras på tre helt olika sätt om man vill vara opåverkad av dem.

1. Den första nivån av kris är när kostnaden för en vara eller tjänst plötsligt blir väldigt mycket dyrare eller oöverkomligt dyr av olika anledningar. Det kan vara fundamentala saker som drivmedel, bränsle och el, men även mer umbärliga saker som exotisk frukt, konserter med världsartister och utlandsresor.

Detta kan man hantera genom att antingen ha gott om pengar eller ha gott om något som man kan sälja eller byta till sig dessa varor och tjänster med. Ett annat alternativ är att minska eller helt sluta använda dessa varor och tjänster om man kan undvara dem, eller ersätta dem med något annat. Ett tredje alternativ är att ha fortsatt billig eller fri tillgång till dessa varor och tjänster i det Lokala Parallellsamhället.

2. Den andra nivån av kris är när det råder sådan brist att det helt enkelt inte går att få tag på en vara eller tjänst oavsett hur mycket man är beredd att betala. Det kan även här vara drivmedel, bränsle och el, samt de transport-, telefoni- och internettjänster som slutar fungera när det inte finns tillgång till drivmedel och el. Denna nivå utgör en betydligt allvarligare form av kris.

Denna typ av kris kan inte hanteras med hjälp av pengar utan man får antingen sluta använda dessa varor och tjänster helt, eller ha tillgång till stora lager. Ett annat alternativ är att ha tillgång till likartade varor och tjänster eller kompetens som kan ersätta det som inte går att få tag på. Och har man redan gjort sig oberoende av de varor och tjänster som inte finns tillgång till så får man heller inga problem med detta.

3. Den tredje nivån är när det råder förbud eller ransonering av vissa varor och tjänster. Detta kan dels bero på en brist enligt ovan, men det kan också bero på att man tillhör en viss kategori människor eller utvalda individer som förhindras att få tillgång till vissa varor eller tjänster. Det kan t ex vara vatten, värme, el, kortbetalningar, banktillgångar, bank-id, telefoni, sociala media, internet, kollektivtrafik, vissa butiker och sociala samlingsplatser.

För att kunna hantera detta behöver man antingen ha tillgång till dessa varor och tjänster indirekt genom andra som vill dela med sig av dem, eller ha tillgång till fullgoda alternativ till dessa varor och tjänster i ett Lokalt Parallellsamhälle.

De tre olika nivåerna av kris drabbar samhället och individer på väldigt olika sätt. Den första nivån gynnar samhället som får in mer skatt när saker blir dyrare – förutsatt att konsumtionen inte går ner för mycket – medan individer som helt saknar resurser drabbas oerhört hårt. Aktuella exempel på detta är de kraftigt höjda elpriserna och drivmedelspriserna under 2022.

Den andra nivån – när det råder brist – drabbar hela samhället väldigt mycket, förutom de få som antingen har stora lager av just det som saknas, eller som redan har gjort sig oberoende av det. Exempel på denna nivå är den vedbrist och pelletsbrist som uppstod inför vintern i samband med de höjda elpriserna 2022.

Den tredje nivån med förbud av olika slag drabbar enbart och avsiktligt individer. Antingen gäller förbudet samtliga individer som alla drabbas på samma sätt, eller gäller förbudet en begränsad kategori individer som drabbas extremt hårt medan samhället i övrigt inte påverkas alls. Exempel på det första är ett allmänt utegångsförbud, och exempel på det andra är när demonstranter får sina banktillgångar frusna.

Oavsett vilken av ovanstående nivåer av kris som kan bli aktuell så påverkas olika individer olika mycket, beroende på vilka förutsättningar de har när det gäller ekonomi och materiella tillgångar, familj och vänner, kunskap och färdigheter, ålder och hälsotillstånd, levnadssätt och erfarenheter, med mera.

Fundera på hur olika du själv skulle påverkas av var och en av de tre nivåerna, och vad som skulle krävas för att inte påverkas alls. Kanske är just du som individ betydligt mer sårbar än samhället i övrigt, eller tvärtom betydligt mindre sårbar än samhället i övrigt?

Bokens Lokala Parallellsamhällen är avsedda att påverkas så lite som möjligt av alla tre nivåer av kris, och det är därför viktigt att vara observant på hur mycket de påverkas på varje enskild nivå.

Gåvoekonomi

Gåvoekonomi innebär att man som privatperson inte kräver eller får någon ersättning för varor och tjänster som man erbjuder. Detta anses vanligtvis orimligt eller orättvist och bör därför granskas närmare eller prövas för att kunna utvärderas empiriskt.

Vi kan börja med att undersöka vad som kan motivera någon att ge bort varor eller tjänster utan ersättning. En gynnsam förutsättning är att man har ett överskott som man inte behöver själv. En annan är att man känner stark sympati för den som får det man ger. En tredje är att den som tar emot har ett större behov av det än man själv.

Du har säkert själv gett bort något utan att kräva någon ersättning för det. Då kan det hända att du ändå fått en frivillig motprestation, antingen direkt eller vid ett senare tillfälle. Detta sker ofta för att vi inte vill stå i skuld till varandra – vilket de flesta anser sig göra om de inte återgäldar en gåva. Därför ges ofta gåvor med den underförstådda tanken att det ändå kommer att jämna ut sig med tjänster och gentjänster.

Men den typen av gåvor är snarare att betrakta som en tidsfördröjd byteshandel – särskilt om man är noga med att motprestationen ska motsvara det man fått så exakt som möjligt, vilket är mycket vanligt att man gör för att inte heller sätta den andre i motsvarande fiktiva skuld.

En normal privat transaktion är ju att betala för de varor och tjänster man köper med den valuta som gäller i samhället. Om man vill frångå samhällets valuta så är den digitala kryptovalutan Bitcoin den enda som avviker från alla andra valutor, genom att den varken är centraliserad eller hierarkiskt framställd och kontrollerad.

Den praktiska fördelen med Bitcoin är att den enbart är digital och kan användas över hela världen. Detta är också nackdelen, eftersom den därmed kräver både tillgång till el och fungerande internet. Så om man bara ska använda valutan lokalt är det istället bättre med en lokal fysisk valuta som enbart används av alla man handlar med.

En sådan lokal valuta kan även kombineras med ett kreditsystem eller fördröjd byteshandel där detta är möjligt, men oavsett vilket så behövs något som håller reda på och utjämnar skuldbalansen i varje transaktion – något myntslag, sedel eller skuldsedel, minneslapp eller muntlig överenskommelse. Detta blir extra viktigt om det råder en allmän brist eller man inte vet om man kan bli lurad.

Om det tvärtom råder överskott och man litar helt på varandra så blir transaktionernas köpebevis snarare en onödig formalitet, och om man dessutom är nära vänner som gärna främjar varandra så blir det helt överflödigt att hålla reda på transaktionerna i detalj. Steget är då inte långt till ren gåvoekonomi.

Gåvoekonomi kan på detta sätt införas mellan individer som helt enkelt väljer att bortse från rättviseaspekten i transaktionerna så länge alla parter känner sig ekonomiskt bekväma med detta. Det kan dels bero på att man upplever sig ha en balans i givandet och tagandet eller att man har ett överskott som man gärna delar med sig av, men det kan också bero på att man vill främja varandra av helt andra anledningar.

Företag kan dock inte använda sig av gåvoekonomi på detta sätt. De får visserligen ge mycket begränsade belopp till sin personal och till välgörande ändamål, men alla övriga former av gåvor ska redovisas och beskattas precis som vanlig ersättning för vara eller tjänst. Gåvoekonomi är därför med nuvarande lagstiftning enbart avsett för privatpersoner.

Gåvoekonomi kan även användas som en övning i att se på ekonomi, överskott, vänskap, balans och behov på ett nytt sätt, och upptäcka var man själv står i praktiken. Många upptäcker till sin förvåning att det är svårare att ta emot utan vidare än att ge utan vidare.

Gåvoekonomi är inget som bör forceras eller införas ofrivilligt, utan tvärtom något som kan börja växa fram mellan fler och fler individer vartefter de känner sig redo för det. Ofta är det helt ömsesidigt – både att vara redo och att inte vara redo – så det är bara att låta det växa fram naturligt och spontant.