Min utgångspunkt för den här boken är att det som allmänt kallas Västvärlden nu befinner sig i samma skede som det Romerska riket gjorde när dess nedgång och fall nyligen hade inletts. Det tog sedan flera hundra år av nedgång innan Romarriket slutligen föll.
Många av de synbart destruktiva galenskaper som sker i världen idag blir mycket enkla att förklara med perspektivet att de alla är typiska tecken på att Västvärlden har påbörjat sin långsamma nedgång på väg mot sitt oundvikliga fall.
Anledningen till att denna nedgång inte uppmärksammas eller åtgärdas är att den går så sakta att den inte hinner uppfattas som en pågående nedgång, utan ses möjligen som en tillfällig svacka av varje generation – som ju inte har haft någon personlig erfarenhet av hur det varit tidigare.
Min tanke med boken är att om romarna hade vetat att deras högkultur från och med en viss tidpunkt var på väg mot nedgång och fall så kanske de hade agerat annorlunda än de faktiskt gjorde.
Vissa hade kanske försökt åtgärda själva nedgången med helt andra metoder, medan andra istället kanske hade börjat skapa helt nya parallella alternativ som inte alls var beroende av det allt sämre fungerande samhällssystemet, och därför skulle kunna ersätta detta när det slutligen föll.
Jag har med andra ord skrivit denna bok som en handbok för eftervärlden utifall att det skulle visa sig att jag har rätt i min utgångspunkt ovan. Jag kan omöjligt veta säkert om jag har rätt eller inte, men om jag nu skulle ha det så kan denna bok vara användbar av just den anledningen. Och om jag har fel så är boken ändå minst lika användbar av de anledningar som du kan läsa om i nästföljande kapitel.