Som jag tidigare har påpekat är vi alla så vana vid centralisering, representation och hierarkier att vi inte ens är medvetna om att vi ständigt rör oss i denna riktning utan att notera det.
När vi samlas i en grupp så finns ingen anledning att ha en ledare så länge gruppen är väldigt liten, låt oss säga 5-6 personer. Alla kan då föra ett gemensamt samtal med varandra utan att det krävs någon formell regel för hur detta ska gå till. Var och en kan ta ansvar för både sig själv och gruppen som helhet genom att uttrycka vad man uppfattar som mest lämpligt i sammanhanget och genom att samtidigt lyssna på och respektera de övrigas uppfattningar.
Redan här finns emellertid embryot till en hierarki genom att man antingen har samlats på en plats som någon har det främsta ansvaret för – till exempel en bostad eller lokal – eller på en plats som någon har tagit initiativet till att föreslå. Denna person blir därigenom vanligtvis betraktad som underförstådd ledare för gruppen vid just detta tillfälle.
Genom att vara på olika platser från gång till gång så förhindrar man att det etableras en informell hierarki med en och samma ledare, men ännu bättre är att medvetandegöra denna hierarkiska vanemässighet genom att undersöka om det går att undgå den på något sätt. Och om det inte går så har den därigenom åtminstone blivit medvetandegjord, vilket kan vara nog så viktigt.
Om den lilla gruppen skulle växa till det dubbla så krävs vanligtvis en mer formell regel för samtalet för att det inte ska bli för rörigt, annars kan det dels uppstå flera samtidiga samtal inom olika delar av gruppen eller svårigheter att hålla en röd tråd i det gemensamma samtalet, vilket gör det mer ansträngande att vara delaktig.
En formalisering av ett samtal behöver inte nödvändigtvis leda till centralisering, representation eller hierarki, men eftersom alla dessa tre är uppbyggda på just formalisering så jämnar man ändå marken för dem så snart man börjar formalisera ett samtal i en grupp. Och då behöver man vara extra vaksam.
En annan aspekt om man blir dubbelt så många är att det plötsligt krävs ett större utrymme att samlas på, vilket eventuellt utesluter vissa av de platser som tidigare varit lämpliga för den lilla gruppen. Detta kan bli det första steget mot en centralisering, nämligen att samtalen förläggs till en och samma plats av just detta praktiska skäl.
Därmed uppstår valet mellan att begränsa gruppens storlek eller att formalisera samtalet genom regler, centralisera gruppen på en tillräckligt stor plats och därmed även få en informell hierarki via den som ansvarar för platsen.
Ovanstående beskrivning visar hur otroligt lite som krävs för att vi ska gå rakt in i de invanda strukturer som vi är så vana att omge oss med i alla delar av samhället. Och just därför behöver denna invanda struktur ersättas av ett helt platt nätverk som istället både lär oss och vänjer oss vid att fungera som grupp utan vare sig representation, hierarki eller centralisering.