För den som står inför en högkulturs nedgång och fall infinner sig snart en uppgivenhet som antingen kan bero på att man verkligen inte ser minsta möjlighet till förbättring, eller så kan den bero på att man tvärtom ser åtskilliga möjligheter till stora förbättringar som trots detta väljs bort av högkulturens makthavare.
Båda dessa skäl till uppgivenhet är lika tragiska och kan leda till självdestruktiv apati respektive hopplösa försök att kämpa mot nedgången. Det kan även leda till total dekadens enligt det franska hovets gamla paroll ”efter oss syndafloden”.
Men det finns även en sund uppgivenhet, och det är den uppgivenhet som inser när man ska låta något dö för att något nytt ska kunna födas och ta över. Men det förutsätter att man känner till eller åtminstone har någon uppfattning om vad det är för nytt som ska födas och kan ersätta det som ska dö.
För de allra flesta är detta nya helt okänt, och därför inte till någon hjälp för deras uppgivenhet. Men för den som känner till eller åtminstone har en uppfattning om vad det är så blir uppgivenheten kring det som ska dö inte bara sund, utan även avgörande för att det som ska födas ska kunna få den hjälp det behöver.
Om man tydligt ser vad som behöver göras på högsta politiska nivå för att åtgärda de försämringar som pågår i en nedåtgående högkultur så är det naturligtvis lockande att lägga all sin tid och energi på att försöka påverka detta på denna nivå. Men om man samtidigt märker att det på grund av en mängd grundläggande systemfel inte är genomförbart, och man dessutom motarbetas av alla som försvarar och upprätthåller de rådande systemen, så uppstår snabbt en uppgivenhet av det första slaget jag beskriver ovan.
Och det är just då man behöver bli medveten om vad det är som behöver födas och utvecklas istället – för att kunna ta över de funktioner som långsamt blir allt sämre i den fallande högkulturen. Då kan uppgivenheten över den fallande högkulturen bli sund genom att den istället för att vara självdestruktiv, hopplös eller dekadent börjar fokusera på det nya som behöver växa fram.
Men innan jag detaljerat beskriver hur det nya ser ut i bokens sista del Lokala Parallellsamhällen så kommer först en mängd exempel på hur vår nuvarande högkultur redan har passerat sin höjdpunkt inom en rad olika områden. Jag har valt att ge den avdelningen i boken det dubbeltydiga namnet Fallstudier.