Sjukvården i Sverige är uppdelad i offentlig och privat vård, denna vård är sedan uppdelad i delvis skattefinansierad och icke skattefinansierad vård. Denna uppdelning beror delvis på om vården räknas som ”skolmedicin” eller ”naturmedicin”. Beroende på vilken vård man använder får det därför olika konsekvenser om vården blir dyrare eller mer svårtillgänglig.
Vård kan delas upp i fysisk, psykisk, akut och preventiv vård, tandvård, långvård, mödravård och sjukvårdshjälpmedel. Vissa typer av vård är lättare att få från någon i grannskapet – om de har tillräckligt med kunskaper, erfarenhet och utrustning – medan andra typer av vård kräver väldigt mycket mer avancerade kunskaper, erfarenhet och utrustning.
Att känna till vart man kan vända sig om man behöver någon typ av vård anses viktigt även under normala omständigheter. Men det blir ännu viktigare om samhället skulle få svårt att kunna erbjuda den vård som behövs. Och då är det viktigt att även känna till vilka alternativ till samhällets vård som finns och vilka som kan erbjuda den.
Om man själv tillhör dem som skaffat sig viss vårdkompetens av något slag så kan man inte bara bistå andra, utan man kan även använda den till egenvård. Det kan därför vara bra att både inventera vilken vårdkompetens som redan finns i de vänkretsar man har och även lära ut den till varandra i viss utsträckning.
Den vård som är mest centraliserad riskerar att bli den som drabbas värst under en samhällskris – det är därför som alla större sjukhus har eget reservkraftverk – så lokala insatser bör därför om möjligt läggas på decentraliserade vårdformer som kräver minimalt med resurser.