Allting går att utveckla! Men vad händer när något har utvecklats så långt det går? Vad händer om utvecklingen ändå fortsätter och vad består den utvecklingen i så fall av?
Låt oss ta en så vardaglig sak som en tvättställskran som exempel. Den har utvecklats väldigt mycket sedan den bara hade uppgiften att stoppa vattenflödet i en vattenledning.
Till att börja med fördubblades dess funktion när man även drog ledningar för varmvatten till tvättstället. Först i form av två separata kranar i varsin ände av tvättstället och senare som två kranar mitt på med ett gemensamt utflöde.
Under samma tid hade de delar av kranen som blev slitna och behövde bytas standardiserats och förenklats så att man lätt kunde köpa och byta en packning själv med hjälp av en större griptång. Både materialkostnaden och arbetskostnaden blev därigenom mycket låg.
Men att behöva skruva på två kranar för att ställa in rätt temperatur på vattnet var inte lika enkelt och behändigt som med den så kallade ettgreppsblandaren som snabbt tog över marknaden när den kom. Den hade dock på grund av sin annorlunda konstruktion en helt annan typ av packningar än de standardiserade tvågreppsblandarna. Packningarna var därför dyrare och svårare att byta, men detta vägdes ju upp av den mer utvecklade och önskvärda blandarfunktionen.
Här ledde alltså utvecklingen av själva produkten till en tillbakagång vad gäller underhållet av den. Denna kombination av utveckling och tillbakagång gynnade visserligen både tillverkarna av de dyrare packningarna och rörmokarna som fick mer inkomster vid bytet av packningar, men inte privatpersonen som måste betala dem för detta.
Nu kan man tro att all fortsatt utveckling därför fokuserade på att åtgärda detta med standardisering och billigare tillverkning. Men det blev istället tvärtom att tillverkarna satsade på estetiken och anpassade funktionen efter den, vilket gjorde både själva produkten, packningarna och arbetet med att byta dem betydligt dyrare än tidigare.
En av anledningarna var att alla skruvar och grepp för verktyg som tidigare var synliga och lätta att komma åt, nu doldes så att det krävs fackutbildning för att veta hur man kommer åt dem. Och när man väl hittat dem så krävs det specialverktyg för att lossa dem som bara tillverkaren själv säljer – och då enbart till yrkesverksamma rörmokare.
När en produkt har passerat sin optimala funktionsutveckling kan man givetvis fortsätta den estetiska utvecklingen med bibehållen optimal funktion. Men när den optimala funktionen vad gäller användandet eller underhållet av produkten börjar försämras så vet man att utvecklingen går åt fel håll.
I Västvärldens högkultur har detta blivit allt vanligare i takt med att fler och fler produkter har nått sin funktionella kulmen. Det finns otaliga liknande exempel på produkter som alla utgör vardagliga tecken på att även högkulturen har kulminerat och är på väg nedåt.