Den ständiga frågan om balansen mellan kollektiv och individ är viktig att hålla ögonen på. Kollektivet ska inte behöva få nackdelar på grund av fördelar för individen och individen ska inte behöva få nackdelar på grund av fördelar för kollektivet. Detta är den balanserade grundsynen, men det är inte alltid den går att uppnå.
När detta inte går att uppnå bukar det uppstå två falanger. Den ena falangen är kollektivisterna som vill främja kollektivet på individernas bekostnad, och den andra falangen är individualisterna som vill främja individer på kollektivets bekostnad. Men det finns även en falang som ser möjligheten att även här skapa balans mellan kollektiv och individ, så att fördelar och nackdelar blir jämt fördelade mellan kollektivet och individerna.
Dessa olika synsätt representeras på politisk nivå i form av olika ideologier och partier med olika balanserad prioritering av kollektiv och individ. De mest extrema anser antingen att enstaka individer ska offras om det gynnar kollektivet, eller att kollektivet ska offras om det gynnar en viss individ. Detta är att göra det enkelt för sig.
Den stora utmaningen är att korrekt bedöma vad som är den mest balanserade fördelningen av fördelar och nackdelar mellan individ och kollektiv. Och för att ens kunna göra detta måste man först av allt slå fast att båda de ovanstående två extrema synsätten är helt obalanserade, och kan därför uteslutas som balanserad fördelning. Den balanserade fördelningen ligger någonstans mitt emellan.
Men det är just vad som är mitt emellan som är så svårt att avgöra, eftersom det som drabbar hela kollektivet väger ju tyngre än det som enbart drabbar en enskild individ. Och eftersom alla i kollektivet samtidigt är individer så är det vanligtvis betydligt fler än bara en enskild individ som drabbas. Därför blir detta snarare en fråga om balans mellan majoriteten och minoriteten än mellan kollektivet och individen.
Nästa utmaning är att korrekt bedöma den mest balanserade fördelningen av fördelar och nackdelar när dessa är av helt olika slag för individen och kollektivet. Hur väger man en ekonomisk fördel eller nackdel mot en demokratisk? Hur väger man en materiell fördel mot en känslomässig?
Att komma fram till ett objektivt resultat vad gäller balans mellan kollektiv och individ låter sig helt enkelt inte göras, det blir alltid en mycket komplex och subjektiv bedömning. Och det verkar som att var och en dessutom har lite olika grundsyn som utgångspunkt för bedömningen av denna balans.
Därför kan dessa frågor enbart avgöras på demokratisk väg genom att allas bedömningar vägs samman till en enda gemensam balanspunkt som därmed blir den mest representativa balansen för både kollektivet och individen. Att istället ta ett majoritetsbeslut i samma fråga vore däremot totalt odemokratiskt.