När politiken i en högkultur har blivit så inkompetent att ingen politik lyckas vända den nedåtgående utvecklingen så märks detta främst genom att politikerna inte längre går till val på konstruktiva lösningar på samhällsproblemen utan på att angripa den politik som motståndarna bedriver.
Alla politiker argumenterar då mot motståndarnas politik utan att ha någon egen politik som löser några samhällsproblem. Samtliga politiker anser att alla övriga politikers politik är undermålig och inkompetent. Och det paradoxala är ju att de alla har rätt!
Ingen av dem har en politik som kan ta högkulturen ur sin obevekliga nedgång mot det oundvikliga fallet. Det enda de kan göra är att anklaga varandra för den nedgång som pågår och därmed få väljarna att rösta för Pest istället för Kolera eller Kolera istället för Pest.
Detta märks främst när det inte blir någon skillnad oavsett vilken politik och vilka politiker som har makten. Den generella nedgången fortsätter – även om det finns specialområden som fortsätter att utvecklas, främst inom det högteknologiska området med allt fler avancerade tekniska produkter som håller igång den privata konsumtionen.
Det behövs givetvis även ett lite längre tidsperspektiv för att notera detta tydligt, vilket gör att unga väljare ofta inte upptäcker detta symptom förrän de har blivit så mycket äldre att de varit med om ett tillräckligt antal regimskiften efter riksdagsvalen vart fjärde år.
De märker då att inget av blocken innebär någon skillnad för samhällsutvecklingen i stort, och inget av blocken lyckas lösa de samhällsproblem som gör att Västvärlden sakta men säkert går mot sitt fall.