Motsatsen till representation, centralisering och hierarki är ett platt nätverk. I ett platt nätverk representerar alla enbart sig själva och det förekommer ingen formell hierarki överhuvudtaget.
Internet har till exempel en teknisk infrastruktur som består av miljontals serverdatorer som alla är indirekt sammankopplade med varandra i ett globalt nätverk, men utan att någon av serverdatorerna representerar någon av de andra eller står över någon av dem.
Du själv och dina vänner är ett annat nätverk där ni bara representerar er själva och ingen formell hierarki råder – förhoppningsvis. Däremot kan det lätt uppstå informella hierarkier om man ska göra något tillsammans och en av vännerna är mycket bättre på detta än alla de andra. Då kanske ni utnyttjar detta genom att den vännen får visa er andra hur man gör, och ni låter den vännen få en överordnad roll just då.
Om du och dina vänner däremot har en ”de facto” hierarki istället för ett nätverk så innebär detta att det alltid är samma vän som bestämmer vad ni ska göra och vilka som ska få vara med när ni träffas. Många accepterar en sådan form av vänskap eftersom den påminner om den invanda hierarkin på en arbetsplats eller i en familj.
Ja du föds faktiskt in i en hierarki där dina föräldrar är dina representanter i 18 år av ditt liv, och du har inte ens valt dem i något demokratiskt val vart fjärde år! Inte konstigt att vi är vana att låta oss representeras och ledas hellre än att representera och leda oss själva…
På samma sätt som nätverket Internets infrastruktur är långsiktigt hållbart och nästan osårbart, genom att det inte finns någon hierarki som kan slås ut, så kan ett nätverk av människor bli lika hållbart och osårbart.
Det är ju inte så att Internets samtliga dataservrar är direkt sammankopplade med varandra, men varje dataserver är sammankopplad med ett tillräckligt antal andra dataservrar, som i sin tur är sammankopplade med ett tillräckligt antal andra dataservrar. Tillsammans står alla världens internetservrar på detta sätt i indirekt kontakt med varandra utan att behöva ha direkt kontakt med mer än ett begränsat antal andra.
Det är denna modell jag vill förorda för ett världsomfattande och samtidigt extremt småskaligt socialt nätverk! Det räcker med lokala grupper om 5-6 personer (som därmed varken behöver representation eller hierarki) som var och en står i kontakt med ett antal andra lokala grupper om 5-6 personer, och så vidare.
När man har sin första lokala grupp med 5-6 personer klar så kan vissa av medlemmarna alltså gå med i eller starta andra lokala grupper med 5-6 andra personer, som i sin tur gör likadant längre och längre bort. Vad grupperna sysslar med kan variera oerhört och ju mer variation desto hållbarare – precis som naturen för övrigt fungerar.
Det viktiga är att hålla grupperna små och många istället för få och stora, för om vi börjar skapa få och stora grupper så är vi snabbt tillbaka i representation, centralisering och hierarki igen. Och då blir vi ju en del av det gamla problemet istället för en del av lösningen – även om euforin över att bli många medlemmar till en början kan vara svår att motstå.
Kommunikation och information grupperna emellan är effektivast via Internet på olika sätt, men viktigast är ändå att ha en fungerande lokal verksamhet och att varje grupps medlemmar träffas i verkliga livet. Och eftersom varje grupp är så pass liten så behövs ingen organisation eller andra resurser än de bostäder och möblemang som de flesta redan har.
Själv tror jag att detta kommer att växa fram spontant vare sig jag förespråkar det eller inte. Tiden är mogen och tillräckligt många människor är det också. Kanske pågår detta redan jorden runt utan att jag vet om det? Jag är nöjd med att jag redan medverkar i ett antal lokala smågrupper av denna typ just där jag just nu råkar befinna mig.
Om allt detta kan du läsa mer utförligt och detaljerat i den avslutande delen av boken kallad Lokala Parallellsamhällen.