Vitsen med en lokal valuta är att den inte behöver följa med i den nationella valutans svängningar, som i sin tur beror på vad som händer i landet och omvärlden. Det finns många lokala valutor genom historien som framgångsrikt har klarat den lokala befolkningens ekonomi medan den nationella ekonomin har rasat runt omkring dem. Detta kan man läsa mer om i mängder av andra böcker.
Alla valutor är baserade på förtroende. Förr var det förtroendet för guldvärdet medan det numera är förtroendet för den som står som garant för valutan – det vill säga staten eller unionen. Även en lokal valuta är baserad på förtroendet för den som står bakom den. Om förtroendet försvinner så förlorar valutan sitt värde, även om inget annat har hänt.
Vilka har du störst ömsesidigt förtroende för? Förmodligen dina närmaste vänner, oavsett om de tillhör din familj eller inte. Det vore ju därför mycket lämpligt att basera en lokal valuta på vänskap för att göra den så stabil och pålitlig som möjligt.
Men är man redan vänner så kan man ju istället ge varandra kompisrabatt i valfri mängd, och då använda rabattkuponger med överenskommet värde. Just ett sådant system skapade jag för ett antal år sedan, och om du vill läsa mer om det så kan du göra det på hemsidan www.kompisrabatt.org.
Efter att ha brottats med den praktiska utformningen av appar, sedlar, kuponger och polletter av olika slag så blev jag mer och mer positiv till gåvoekonomi som alternativ till allt krångel med regler och redovisning vid utformningen av olika lokala transaktionssystem. Om man är så goda vänner att man inte behöver hålla reda på vad man ger och får av varandra, så blir allt så mycket enklare att det kan vara värt att inte få någon ersättning för något enbart av den anledningen.
Om man däremot inte är tillräckligt goda vänner så får man stå ut med krånglet med någon form av betal- eller kreditsystem för att hålla reda på vad man är skyldig varandra, så att ingen känner sig lurad eller förfördelad. Detta besvär kan dock leda till att man blir motiverad att istället börja stärka vänskapen med fler och fler för att så småningom helt kunna övergå till gåvoekonomi.
Om närmare vänskap leder till gåvoekonomi, och gåvoekonomi motiverar till närmare vänskap, så ser jag inga skäl till att avfärda det på något sätt. Är det något som behöver utvecklas i dagens samhälle så är det just närmare vänskap mellan människor. Detta är något som utvecklingen av välfärdssamhället har gjort allt mindre nödvändigt – på gott och ont.