Samhällets infrastruktur består främst av vägar, järnvägar, flygplatser, hamnar, elnät, telenät, fjärrvärmenät, vatten- och avloppsnät. Dessa används för olika samhällstjänster som transporter, information, kommunikation, energiförsörjning och andra vardagsfunktioner.
Dessa är vanligtvis helt avgörande för att ett samhälle ska fungera, men för individen kan det vara väldigt olika hur beroende man är av dem. Här återkommer även de tre nivåerna av kris som en viktig faktor – är det kostnaden eller bristen eller förbudet som är problemet?
Vilken infrastruktur som är viktigast är svårt att säga eftersom de alla är beroende av varandra på något sätt. Men elnätet är nog det som i första hand måste fungera för att allt annat ska fungera – förutom landets vägar. Många viktiga samhällsfunktioner har därför reserv-el i form av dieselkraftverk, batterier och annat för att kunna fungera även vid elavbrott. Även många privatpersoner är väl förberedda på ett liknande sätt.
Samhället klarar sig inte utan elnätet, men enskilda individer kan klara sig utmärkt utan elnätet. Vissa lever helt utan el som man gjorde förr i tiden, medan andra lever ”off-grid” med el från andra källor än elnätet – sol, vind, vatten, diesel etc. Denna resurs går alltså att ha tillgång till oberoende av om samhället kan leverera den eller inte.
Annat är det med Internet, vars användning samhället har blivit helt beroende av för nästan alla vardagliga tjänster. De flesta individer får också problem om Internet inte är tillgängligt, även om det också förekommer att vissa har valt att inte använda Internet alls. Denna resurs har man heller inte tillgång till om samhället slutar leverera den.
Fördelen med att samhället är mer beroende av en viss infrastruktur än individen är att det då är mer sannolikt att även individen kommer att ha tillgång till denna i kristider, genom att nästan alla typer av infrastruktur är rikstäckande till sin natur. Detta gäller framför allt i tätbebyggda områden och kring viktiga naturresurser, men även kring andra viktiga platser av nationellt intresse.
Tillgång till el och Internet är därför något som samhället kommer att försöka upprätthålla så långt som möjligt även om det råder brist eller blir dyrt. Det är därför mer sannolikt att just el och Internet tillhör de samhällsresurser som istället kommer att regleras och begränsas för vissa kategorier av befolkningen.
Grovt förenklat blir det de som lyder och gör som statsmakten vill som får tillgång, och de som inte lyder som inte får tillgång – dels i samband med en brist, men även som tvingande påtryckningsmedel mot oliktänkande och oppositionella.
Att vara beroende av samhällets elnät och Internet är därför väldigt sårbart, även när samhället ser till att det fungerar över hela landet. Att däremot använda detta utan att vara beroende – antingen genom att man även har ett eget system som kan ersätta det, eller genom att man även klarar sig utan – kan vara en god idé av både bekvämlighet och nyttoskäl.