Formella nätverk och lokala parallellsamhällen förekommer i en rad olika former, men har vanligtvis något annat än vänskap som utgångspunkt. Ett gemensamt mål eller intresse är mycket vanligt att bygga ett formellt nätverk på, och en gemensam ideologi eller ledare är vanligt för lokala parallellsamhällen. I många kulturer är släktskap det allra vanligaste att utgå ifrån.
Vänskap är speciell genom att den både bygger på en ömsesidig frivillighet och ömsesidig välvilja. Den är inte hierarkisk och inte heller exklusiv till sin natur – man kan ju ha många vänner och flera kan även tillkomma. Vänskap bygger ofta på det vi kallar personkemi, vilket gör att det ibland kan vara svårt för en utomstående att förstå varför vissa är nära vänner men inte andra.
Släktskap föds man in i vare sig man vill eller inte. Fördelen är att det formella nätverket därför är bestående, men nackdelen är att det inte alltid är frivilligt och ibland inte heller ömsesidigt välvilligt. Och även om det är både frivilligt och bestående välvilligt så kan välviljan – om den inte är ömsesidig – leda till ett väldigt obalanserat utnyttjande. Släktskap är dessutom både hierarkiskt, representativt och exkluderande till sin natur – även om alla som blir ingifta i släkten normalt inkluderas.
Gemensamt intresse och mål är mycket vanliga krav för att vilja tillhöra samma nätverk som andra. Detta brukar sedan utformas till ett mer och mer kravfyllt och detaljerat regelverk som leder till konflikter kring detaljer som är viktiga för vissa men inte alls viktiga för andra.
Att samarbeta eller basera vänskap på att man har ett gemensamt intresse och mål innebär att samarbetet och vänskapen står och faller med detta intresse och mål. Det kan på sikt förvandla en inledande frivillighet och ömsesidig välvilja till ett socialt fängelse – eller en öppen konflikthärd. Och även om ett sådant intressenätverk inte nödvändigtvis är hierarkiskt, så är det alltid representativt (för intresset) och i hög grad exkluderande till sin natur.
En ledare i form av en förebild som representerar en viss lära eller ideologi är mycket vanligt att basera ett lokalt parallellsamhälle på. Detta är samtidigt skolmodellen för en hierarkisk, centraliserad och representativ organisation. Samtidigt kan den ofta vara mycket inkluderande genom att locka så många som möjligt att bli anhängare till ledaren och läran. Ömsesidigheten och välviljan kan diskuteras, beroende på graden av obalans mellan ledaren och anhängarna.
Att istället basera nätverk och lokala parallellsamhällen på vänskap gör att man utgår från något som man redan har och både kan utveckla och bygga vidare på. Ju djupare vänskapen blir desto mer upplevs den som en form av frivilligt och ömsesidigt släktskap, men utan det ofrivilliga släktskapets baksidor. Man kan dela vissa intressen och mål, men utan att dessa utgör grunden för vänskapen, vilket gör att både intressen och mål oproblematiskt kan förändras med tiden.
Vad som skapar och fördjupar vänskap kan vara svårt att specificera, men att chansen ökar genom kontakt och kommunikation är svårt att förneka. Så oavsett hur många eller få vänner man redan har så har man alltid chansen att utöka skaran eller fördjupa vänskapen genom att umgås och kommunicera med alla som redan finns i ens närhet, till att börja med.
I bästa fall ser man fler och fler kvaliteter i varje människa som man till att börja med kanske inte såg, som leder till att man mer och mer betraktar dem som vänner istället för bekanta eller helt okända. Ibland tar det lång tid och ibland går det fort med vänskap. Detta är inget som går att forcera utan är snarare något man får lära sig acceptera. Ärlighet varar längst även i detta sammanhang.
Ju bättre vän man själv är desto lättare blir det att bli vän med någon. Detta leder förhoppningsvis till att alla blir mer motiverade att inte bara utveckla sina vänskapsband utan även sina egna egenskaper som vän och människa. Är man en dålig vän så räcker det alltså inte med att man är släkt eller delar samma intresse, mål eller ideologi för att ingå i ett lokalt nätverk av vänkretsar. Man behöver istället vara en bra vän för åtminstone någon eller några andra.