Kultur är ett omfattande begrepp som avser något som har kultiverats – alltså avsiktligt påverkats – av människan. Här är det dock kultur i den mer vanliga begränsade betydelsen konst, musik, dans, teater, föreläsningar, kurser med mera som det ska handla om.
Många anser att arbete och försörjning är den viktigaste anledningen till att folk söker sig till staden från landsbygden, och så var det säkert vid industrialiseringens början. Men i takt med att städerna växte så blev även det ökade kulturutbudet en allt större faktor att räkna med, och idag vill många bo i storstäder just på grund av storstädernas stora kulturutbud.
Detta har samtidigt lett till en utarmning av den omgivande landsbygdens och förorternas kulturutbud, eftersom detta inte kan konkurrera med den närliggande stadens mycket större utbud. En ond cirkel bildas där allt fler vill bo i allt större städer och allt färre vill bo på landsbygden på grund av detta, vilket leder till ännu fler jobb i de växande städerna och ännu färre jobb på den avfolkade landsbygden.
Men istället för att försöka utlokalisera arbetstillfällen till glesbygden för att få hela Sverige att leva, så hävdar jag att det är kulturen som behöver utlokaliseras för att åstadkomma detta. Idag kan man i ökande utsträckning arbeta på distans långt ifrån storstäderna, men man går då miste om storstädernas stora kulturutbud, vilket gör att många ändå väljer att stanna kvar där av den anledningen.
Genom att få kulturarbetare av olika slag att slå sig ner på landsbygden bör man kunna vända denna utveckling. Om de främsta kulturutövarna bodde och var verksamma på landsbygden skulle stadsborna vallfärda dit för att se och höra dem. Men det skulle framför allt bli mer lockande att bosätta sig eller bo kvar på en liten ort som har ett stort och varierat kulturutbud. Och ju längre ifrån en storstad orten ligger desto mindre blir konkurrensen från storstaden just på grund av avståndet.
En satsning på det lokala kulturlivet på mindre orter skulle kunna skapa en god cirkel med allt fler inflyttade kulturutövare, vilket på sikt även leder till fler skolor, butiker och arbetstillfällen. Om man har att välja mellan att bo i en liten ort med stort kulturutbud och jobba i en större ort med minimalt kulturutbud, eller bo i den större orten och åka till den mindre för att ta del av det stora kulturutbudet, så tror jag att många hellre väljer det förstnämnda.
Ett stort kulturutbud behöver inte vara centralstyrt även om det ofta är det av gammal vana. Idag kan nästan alla ha plats för 5-10 personer i sitt vardagsrum, och mer behövs inte för att erbjuda en liten konsert, en enmansföreställning, en vernissage eller något annat inför publik. Kulturutbudet blir stort om det är många som ofta erbjuder olika typer av kultur på detta sätt, istället för att försöka locka en stor publik att komma till ett fåtal kostnadskrävande föreställningar.
Amatörer som vågar erbjuda en lägre men ändå unik och genuin kvalitet är ofta de som mer än andra inspirerar andra amatörer att våga prova sina vingar. På detta sätt utökas och utvecklas skaran av utövande kulturarbetare på en ort sakta men säkert.
Kanske behöver även kvalitetsbegreppet inom kulturområdet breddas till att betyda mer än skicklighet, kreativitet och inlevelse. Kvaliteter som originalitet, autenticitet, närvaro och mod kan vara minst lika viktiga och inspirerande för uppskattning av konstnärliga uttryck.
Om möjligheten att ta del av hela samhällets kulturutbud skulle begränsas så mycket att endast det lokala akustiska musikutbudet återstår, så blir detta desto mer avgörande för varje lokalsamhälles livskvalitet och välmående. Och om ett sådant lokalt kulturutbud redan blomstrar så höjer det livskvaliteten och välmåendet oavsett vilka begränsningar som råder i samhället för övrigt.