Om du och jag gör något som är förbjudet enligt lag så blir vi straffade med fängelse, böter eller villkorlig dom om vi upptäcks. Detta gäller oavsett om brottet är grovt eller ringa, men ju grövre brott desto hårdare påföljd.
Om ingen upptäcker oss så klarar vi oss från straff, men om vi blir upptäckta kan vi inte skylla på att vi inte visste att det var olagligt och på det sättet slippa straff för det brott vi begått.
Ett av de grövsta brott jag kan tänka mig är att stifta en lag som bryter mot grundlagen. Det är illa nog om den bryter mot lagen, men om den bryter mot grundlagen så är brottet likvärdigt med statskupp och borde därmed leda till långa fängelsestraff.
Jag vet inte om du redan har noterat det, men våra riksdagspolitiker har flera gånger under årens lopp föreslagit nya lagar som – trots att de bryter mot grundlagen – sedan gått till beslut i riksdagen och godkänts av en majoritet av riksdagsmännen. (Samma sak sker även i övriga Västvärlden.)
Därefter har beslutet om den nya lagen granskats av lagrådet – som alltid borde tillfrågas innan lagen röstas igenom – som kommit fram till att den nya lagen bryter mot grundlagen och därför inte bör träda i kraft. Alla riksdagsmän som röstat igenom denna lag har alltså brutit mot grundlagen och borde således få ett långt fängelsestraff. Men det får de inte. De säger bara “hoppsan, det visste vi inte”, tar tillbaka sitt beslut, och slipper straff – till skillnad mot dig och mig ovan.
Riksdagsmän kan på detta sätt göra upprepade försök att bryta mot grundlagen helt utan påföljd. Och det märkliga är att riksdagen inte ens behöver följa lagrådets bedömning, eftersom denna endast är rådgivande och endast granskar nya lagar på begäran. Riksdagsmän förutsätts respektera grundlagen, vilket vanligtvis är fallet. Men vad händer om en majoritet av dem inte skulle göra det och röstar igenom en lag som bryter mot grundlagen och därefter inte tar tillbaka beslutet?
Genom att noga följa vilka riksdagsledamöter som gång på gång försöker stifta lagar som bryter mot grundlagen så kan man se vilka som utgör ett större hot mot demokratin än andra, även om alla som sedan är med och röstar för en sådan lag i princip utgör ett lika stort hot. Att dessa personer inte lagförs för att avskräcka från ytterligare försök att bryta mot grundlagen har tyvärr blivit ett allt vanligare tecken på Västvärldens nedgång mot sitt fall.