Ett av de tydligaste tecknen på Västvärldens nedgång är dess förhållningssätt till naturen. Både statsmakter, företag och många privatpersoner har förlorat den kontakt med naturen som var självklar på bondesamhällets tid – som byggde på en nödvändig och småskalig symbios med omgivningen.
Med industrialismen och urbaniseringen ökade detta avstånd till naturen allt mer, och är idag den kanske mest grundläggande orsaken till många av samtidens största problem. De stora ekonomiska fördelarna med stordrift och centralisering har tillåtits gå hur långt som helst på bekostnad av den symbiotiska kontakten med naturen.
Naturfolk över hela världen har länge varnat Västvärlden för denna utveckling, även om de flesta av dem samtidigt själva har blivit en del av den eftersom det har blivit mycket svårt att undgå detta. Såväl arbetsmarknad som lärosäten, kultur och högteknologi har centraliserats till storstäderna. Man kan idag leva ett helt liv utan annan kontakt med naturen än träden och gräset längs vägen till och från skolan, arbetet, krogen och vännerna.
Om man räknar upp de främsta globala problemen i världen idag så är de en blandning av olika slags miljöförstöring och mänsklig ohälsa som nästan inte fanns innan den symbiotiska kontakten med naturen började brytas. Visst fanns det andra problem på den tiden, men de är lösta idag och lär inte återkomma om vi återknyter den förlorade kontakten med naturen för att lösa nutidens problem.
Att däremot fortsätta på den redan inslagna vägen med stordrift och centralisering i kamp mot naturen kan bara leda till den nedgång och det fall som Västvärldens högkultur står inför i många urbefolkningars profetior.