Alla ideologier grundar sig medvetet eller omedvetet på någon specifik människosyn. Vissa av dem utgår från att alla människor är goda, och vissa av dem utgår från att alla människor är onda. En sådan stor skillnad leder till helt olika ideologier och är vanligast i religiösa sammanhang.
Vissa ideologier ser sig själva som goda och alla andra som onda, och vissa ideologier ser alla människor som en blandning av goda och onda. Alla dessa olika sätt att se på människan leder givetvis till olika behandling av människor, beroende på vilken ideologisk människosyn man har.
Man kan antingen ha fötts in i en ideologisk människosyn som man därför har antagit, eller så kan man genom egna erfarenheter under livets gång ha fått en människosyn som gjort att man anslutit sig till en ideologi med samma människosyn.
Den historiskt mycket vanliga uppdelningen i goda och onda människor har dock blivit mer nyanserad med tiden, och idag använder vi hellre andra termer för att dela upp folk på ett motsvarande sätt. ”Rika och fattiga” var länge den politiska motsvarigheten till ”god och ond”, och vem som var vem berodde på vilken kategori man representerade politiskt sett.
Idag finns det ett otal andra politiska uppdelningar som visar vilken ideologisk människosyn man har, men en av dessa många uppdelningar är de allra flesta politiska ideologier helt överens om, och det är att ett lands folk inte begriper tillräckligt mycket för att själva bestämma över sitt land – detta måste speciellt utvalda politiker göra åt dem.
Denna föraktfulla människosyn kanske vore relevant om befolkningen fortfarande var helt obildad och utan kontakt med vad som pågår runt om i landet och världen, vilket ofta var fallet om man går långt tillbaka i tiden. Men idag är folk mer informerade och allmänbildade är någonsin tidigare, i den högteknologiskt massmediala värld vi lever i.
Med tanke på de beslut som tas av landets politiker så ser det snarare ut att vara precis tvärtom, att det är politikerna som begriper otillräckligt mycket för att bestämma över landets folk, medan folket är mer än väl kapabelt att göra detta. ”Vi såg det inte komma”, ”Vi har varit naiva” och ”Det är helt oacceptabelt” har varit politikernas infama kommentarer till resultatet av deras egna beslut, samtidigt som folket hela tiden har sett detta oacceptabla komma som en självklar följd av politikernas naiva beslut.
Att det trots detta råder en dominerande politisk människosyn som föraktfullt påstår att folket är helt oförmöget att tillsammans styra sitt eget land i vår upplysta tid, är ett av de tydligaste tecknen på en högkultur i nedgång.