Numera är det relativt ovanligt att finna folk som tänker självständigt när man tar del av innehållet i nyhetskanaler och annan media. Istället finner man folk som anslutit sig till en ideologi, vilket i stort sett är en lista med åsikter som man ska ha om man är anhängare till den ideologin. Då behöver man inte tänka självständigt alls, utan enbart återge de åsikter som ingår i ideologin.
Eftersom så väldigt många människor har valt att göra på det sättet så blir en diskussion nästan aldrig konstruktiv eller intressant. Den blir bara en förutsägbar verbal strid där ingendera parten lyssnar på den andre. Man kan till och med ersätta dessa personer med helt andra som har samma ideologi utan att det blir någon skillnad. Individens eget tänkande har blivit något helt ovidkommande ur ideologisk synvinkel.
En tänkande människa utgör därför ett hot mot varje ideologi, och blir således en fara för ideologiskt präglade människor i en diskussion. Ett betydligt mindre hot är en ideologisk motståndare, eftersom varje ideologi behöver en ideologisk motståndare för att kunna växa i en polariserad symbios, där båda förstärker varandras existensberättigande.
Att ansluta sig till en ideologi innebär även att man plötsligt får en gemensam identitet med en massa nya vänner som har exakt samma lista med åsikter. Denna sociala aspekt av en ideologi är en av de allra främsta anledningarna till att så många väljer bort sitt självständiga tänkande och ersätter det med en ideologi.
Den som till exempel har en högeridentitet tar därför till sig alla åsikter som av någon anledning utpekas som höger, och den som har en vänsteridentitet tar på samma sätt till sig alla åsikter som av någon anledning utpekas som vänster. Och detta sker oavsett om de själva verkligen har dessa åsikter eller inte, som en sorts inskolning i att vara ideologiskt vänster eller höger – istället för att tänka själva.
Dessa åsiktspaket cementeras sedan av de ideologiska motståndarna, som lika envist påstår att vissa åsikter automatiskt innebär att din ideologiska tillhörighet är höger eller vänster – även om du inte har något annat gemensamt med någon av dem.
Plötsligt är det extremvänster att prioritera klimatet och extremhöger att prioritera andra miljöfrågor. Plötsligt är det extremvänster att vilja vaccinera sig och extremhöger att inte vilja göra det. Plötsligt är det extremvänster att stödja politisk islam och extremhöger att vara mot religion i politiken. Plötsligt är det extremvänster att stödja en kapitalistisk världsregering och extremhöger att stödja nationella folkomröstningar i viktiga frågor.
Om du då märker att du har en bestämd åsikt i bara en av dessa frågor så tvingas du ändå in i att vara ideologisk extremhöger eller extremvänster genom att ha denna åsikt. Du kan då välja mellan att hålla tyst och därmed förbli ideologiskt fristående, eller att uttrycka din åsikt och därmed omedelbart få en ny ideologisk identitet som extremhöger eller extremvänster i alla offentliga sammanhang. Något annat finns dessvärre inte att välja på längre, och därför väljer den överväldigande majoriteten att hålla tyst.
När ideologiska rörelsers åsikter förändras över tid följer de som har en ideologisk identitet med – oavsett om de själva har dessa åsikter eller inte – medan de som tänker självständigt antingen hoppar av helt eller väljer att ansluta sig till någon annan ideologisk rörelse som bättre motsvarar deras egen uppfattning och åsikter. I dagens samhälle kan vi se tydliga exempel på dessa tre varianter, inte minst i massmedia och sociala media.
Och när det självständiga tänkandet börjar ersättas av ideologisk tillhörighet så är det ett av många tecken på att högkulturen är på nedgång.