Det finns som tidigare nämnts flera mycket starka skäl till att centraliserad hierarki har varit det dominerande systemet genom historien. Förutom nationella krig som det huvudsakliga skälet så finns det även två andra skäl som ofta, men inte alltid, hänger ihop med nationella krig – slaveri och folkmord.
För att skydda ett folk mot att bli utrotade eller förslavade av en fientlig makt så har det genom tiderna behövts en lika stark makt som försvarar sitt folk mot detta. Om den fientliga makten är hierarkisk och centraliserad så kan den enkelt både förslava och utrota ett folk som inte är det. Inför ett sådant yttre hot är ett decentraliserat platt nätverk av människor mer eller mindre maktlöst, vilket även gäller för de Lokala Parallellsamhällen som beskrivs senare i denna bok.
Slaveri och folkmord är dock inte vad makthavarna i Västvärldens centraliserade hierarkier förbereder sig för – varken som angripare eller försvarare. Efter slaveriets avskaffande under kolonialtiden och nazisternas fall i andra världskriget betraktas dessa företeelser som förpassade till historiens soptipp för alltid. Trots detta har det ändå upprepats i flera andra sammanhang sedan dess när statsmakter har fallit.
De Lokala Parallellsamhällen som jag förordar i den sista delen av denna bok utgår från att den hierarkiska högkultur som de ingår i – under både uppgång och nedgång – försvarar sitt eget folk mot varje fientlig hierarkisk makt som hotar dem på detta sätt. När det gäller folkmord och förslavning är Lokala Parallellsamhällen precis som alla andra helt beroende av den hierarkiska högkulturens förmåga att försvara dem – eftersom de inte har tillgång till något eget hierarkiskt försvar.
Man kan naturligtvis problematisera denna sårbarhet och beroendet av högkulturen, men eftersom detta problem endast kan åtgärdas med ytterligare ett centraliserat hierarkiskt system, och det dessutom kan ta århundraden innan en högkultur i nedgång förlorar förmågan att försvara sig mot folkutrotning och slaveri, så ligger det utanför ramarna för denna bok.
En fientlig makt i detta sammanhang brukar numera enbart vara intresserad av andra länders naturresurser och politiska styrning – inte av folkmord och slavhandel som förr i tiden. Och eftersom dessa intressen inte påverkar Lokala Parallellsamhällen mer än marginellt, samtidigt som folkmord och slaveri inte utgör något överhängande hot för Västvärlden nuförtiden, så är Lokala Parallellsamhällen ungefär lika oberoende och osårbara i fred som i krig – och oavsett vem som har makten.
Eftersom det både är långt innan och under Västvärldens långsamma nedgång som de Lokala Parallellsamhällena fyller den funktion som beskrivs och förordas i boken, så överlämnar jag till framtidens författare att beskriva det motsvarande scenariot under Västvärldens slutliga fall.