De flesta har säkert lagt märke till olika slags smygande försämringar sedan ett antal år tillbaka som alla har ett gemensamt – de införs på precis samma sätt! Det börjar med att något som är bra eller allmänt ok börjar förändras en aning. Bara lite, så att det nästan inte märks.
Ett perfekt exempel på denna strategi finns i videokanaler som YouTube. Man börjar med ett minimalt reklaminslag som är så kort att ingen hinner störa sig på det. Sedan ökar man inslagets längd stegvis och tar snabbt ett steg tillbaka om reaktionen blir alltför negativ.
Efter en tid prövar man igen, och upprepar detta steg så länge det behövs till den dag då reaktionen helt uteblir och man kan gå vidare med nästa steg. Det som från början var en blänkare på 5 sekunder har efter några år blivit två långa reklaminslag som efter någon minut kräver att du aktivt stänger av annonsen för att den inte ska fortsätta i 15 minuter till…
När folk väl har vant sig vid detta så nöjer man sig inte med det man har uppnått utan försöker hitta nya sätt att tjäna pengar på som ytterligare försämrar användarens upplevelse. Detta fortsätter utan slut tills någon eventuellt skapar en konkurrerade tjänst som erbjuder samma sak fast utan den försämrade upplevelsen.
Samma sak sker även inom nästan all varuförsäljning. Man börjar med att introducera en kvalitetsprodukt, och när den har fått gott rykte och blivit populär så börjar man långsamt sänka kvaliteten men säljer den till samma pris. Detta gör att vinsten ökar så länge folk fortsätter köpa produkten.
Det kan även vara produktens mängd som stegvis minskas istället för kvaliteten. När mängden efter en längre tid har minskats till närmare hälften återgår man till den ursprungliga mängden och säljer den som dubbla mängden till dubbla priset. Allt detta sker så långsamt och psykologiskt utstuderat att ingen klagar och många inte ens märker det.
Även inom politiken sker något liknande, fast med massmedia som verktyg. Det kan börja med ett litet förslag eller bara en tanke som kastas ut i massmedia för att testa vad reaktionen blir. Ofta handlar det om att förbjuda något eller att tvinga alla till något genom lagstiftning. Något som skulle påverka oss alla och som just därför helst inte ska diskuteras alltför mycket innan det införs.
Om motreaktionen blir alltför stark dras förslaget snabbt tillbaka och man låtsas som att inget hänt och går vidare. Det börjar alltid på detta sätt med en försiktig sondering för att testa opinionsläget. Skulle motreaktionen vara svag går man vidare och ser hur långt man kan gå innan motreaktionen blir för stark. Därefter drar man sig tillbaka och inväntar nästa tillfälle till lansering.
Till slut har folk vant sig vid att det nya tydligen är på ingång så det är lika bra att acceptera det eftersom någon ifrågasättande debatt inte tycks förekomma. Och just frånvaron av debatt är det man vill uppnå med dessa strategier. Hellre dra sig tillbaka och försöka senare än att skapa en debatt som skulle aktivera det motstånd som finns.
När det hela är klart har en ny lag stiftats och något har införts som aldrig skulle gått att införa på annat sätt. Motståndarna inser att det redan är för sent och lyckas därför inte mobilisera något märkbart folkligt motstånd. En diktatur skulle långsamt kunna införas i vårt land på precis detta sätt. Små förändringar som knappt märks, men som gör att vi vänjer oss vid ett annat system än det demokratiska.
När en högkulturs inslag av ovanstående manipulerande metoder blir mer allmänt förekommande, så är de tecken på att högkulturens uppgång har vänts till nedgång.