Världen anses stå inför ett antal livsavgörande problem som bara kan lösas om alla gör på samma sätt, och det brukar inte folk göra i demokratier. Därför har diktatur blivit ett allt populärare förslag till lösning på problemen för Västvärldens demokratier.
De problem som främst avses här är klimathot, pandemihot, ekonomihot och krigshot. Det som är gemensamt för dessa är att statsmakten behöver kunna agera totalitärt mot folket för att säkert uppnå sina nationella mål.
För att uppnå de nationella klimatmålen behöver hela folket tvingas lyda alla förbud mot utsläpp av koldioxid. För att klara en pandemi behöver hela folket tvingas lyda alla förbud mot sociala kontakter och tvingas vaccinera sig. För att undvika ekonomisk kollaps behöver hela folket tvingas lyda alla förbud mot att ta ut sina besparingar. För att undvika ett krig behöver hela folket tvingas lyda alla beslut och sanktioner utan möjlighet till opposition.
Utan denna totalitära lydnad anses dessa hot vara en fara för samhällets överlevnad, och därmed blir demokratin det främsta hotet mot samhällets överlevnad. Detta resonemang förs fram av allt fler politiker i samband med att de olika hoten sprids av massmedia.
Något som däremot inte tas upp är att dessa totalitära åtgärder kräver att även alla andra länder gör på samma sätt för att det ska ha den önskade effekten. Om ett enskilt land väljer att bli totalitärt på ovanstående sätt medan omvärlden förblir demokratisk, så hjälper det inte med klimatåtgärderna, pandemiåtgärderna, ekonomiåtgärderna och krigsåtgärderna i det aktuella landet. Och det är inte förrän då det hela blir avslöjat som verkningslöst – förutom att landets statsmakt på detta relativt enkla sätt lyckats införa diktatur i en demokrati.
När allt fler politiska röster höjs för att införa diktatur i Västvärldens demokratier för att avvärja livsavgörande hot av olika slag så är detta ett tydligt tecken på att högkulturen redan har påbörjat sin nedgång.