Kategori: 3 Lokala Parallellsamhällen

Man kan fråga sig om det som jag har valt att kalla Lokala Parallellsamhällen kanske lika gärna skulle kunna kallas Parallella Lokalsamhällen. Detta har i alla fall jag frågat mig, och kommit fram till en hårfin men avgörande skillnad.

Lokala Parallellsamhällen betonar att de är Lokala medan Parallella Lokalsamhällen betonar att de är Parallella. Så vi måste först reda ut vad som menas med Parallellsamhälle och Lokalsamhälle.

Ett Parallellsamhälle uppstår när ett tillräckligt stort antal människor bestämmer sig för att helt eller delvis förlita sig på ett eget system istället för det samhällssystem som de ingår i. Det räcker inte med att ett fåtal personer som råkar ha samma specialintresse bildar en klubb med egna regler för att det ska kallas ett Parallellsamhälle.

Det som allmänt kallas Civilsamhället utgör ett välkänt Parallellsamhälle som med frivilliga ideella krafter gör sådant som även det omgivande samhället erbjuder, med skillnaden att Civilsamhället är en självständig och ibland helt oberoende del av det omgivande samhället.

Civilsamhället består dels av allt arbete som utförs i det egna hushållet, och dels av både liknande och ytterligare arbetsinsatser på fritiden för andra människor, i mer eller mindre organiserade former. Men trots att det sker parallellt med samhällets motsvarande avlönade och avgiftsbelagda tjänster, så betraktas Civilsamhället mer som ett komplement till det omgivande samhället än som ett Parallellsamhälle.

En betydligt mer kontroversiell typ av Parallellsamhälle uppstår när olika klaner eller brottssyndikat inte följer samhällets lagar utan istället har egna lagar och egen rättsskipning för sina medlemmar. Denna typ av hierarkiska Parallellsamhällen står i uppsåtlig och direkt konflikt med det omgivande samhällets lagar, och ses därför snarare som ett hot mot detta än som ett komplement.

De Lokala Parallellsamhällen som beskrivs i denna bok ingår redan som en del av Civilsamhället, dvs kompletterande och inte i konflikt med det omgivande samhället. De kan enbart urskiljas från det övriga Civilsamhället genom att de är organiserade på ett sätt som varken är hierarkiskt eller centraliserat.

Vad gäller begreppet Lokalsamhälle så avses vanligtvis en geografiskt begränsad del av det omgivande samhället. Det kan vara en region, en kommun, en stad, en ort eller en by. Men eftersom Lokalsamhällen kan ha så olika stor geografisk utbredning så framgår inte dess storlek tillräckligt tydligt för bokens Lokala Parallellsamhällen. Därför har jag valt att inte använda Lokalsamhälle som benämning.

Däremot brukar den geografiska benämningen Lokal användas för att betona att det rör sig om ett betydligt mindre geografiskt område än ett helt Lokalsamhälle, och beskriver därför tydligare småskaligheten i ett Lokalt Parallellsamhälle.

Jag har alltså valt att använda benämningen Lokala Parallellsamhällen istället för Parallella Lokalsamhällen just för att betona denna avgörande skillnad – även om det kanske kan uppfattas som rent hårklyveri.

Alla frihetsrörelser i modern tid har börjat i någons kök, vare sig det har varit fråga om frikyrkliga rörelser, nykterhetsrörelser eller arbetarrörelser. Men för att uppnå tillräcklig styrka har det tidigare krävts allt större enheter i form av sympatisörer, samlingslokaler, tryckerier och distributionscentraler.

Allt detta kostar stora pengar och har naturligtvis även krävt en organisationsform som ska kunna mäta sig med den sedan länge etablerade motståndarsidans organisation, dvs en hierarkiskt centralstyrd organisation med utvalda representanter för rörelsen i ledningen.

Idag är detta ett passerat stadium i historien eftersom världen har förändrats radikalt sedan dess. Till att börja med har vi internet, sociala media, e-post, datorer och smarta telefoner. Detta gör att vi kan nå varandra på ett nästan obegränsat och mycket billigt sätt, nå ut med muntliga budskap och skriftlig information utan extra kostnader.

Idag är vi inte heller trångbodda som man var förr utan har ofta kök och vardagsrum som kan rymma tillräckligt många människor för att kunna utgöra möteslokal för fysiska möten så ofta som det kan behövas, återigen utan extra kostnader. Behovet av stora centralstyrda hierarkiska organisationer med administration, kontor och möteslokaler har därmed nästan helt försvunnit – de kan ju ersättas med betydligt mer effektiva informella nätverk.

Problemet är att vi ofta är kvar i det förflutna, både när det gäller våra vanor och vårt tänkande, så det kan ibland vara svårt att se de nya möjligheterna i dagens verklighet och lätt att bara upprepa ett gammalt invant beteende från det förflutna som inte längre är relevant. Därför är det viktigt att diskutera både för- och nackdelar med det nya och det gamla för att få en klarare bild av hur de skiljer sig åt och därigenom förstå varför och på vilket sätt det nya kan ersätta det gamla.

En liten enkel tumregel är: Det gamla är centralstyrt och hierarkiskt organiserat. Det nya är decentraliserat och icke-hierarkiskt organiserat. Håll ögonen på just detta så blir det lättare att upptäcka när man råkar kliva fel av gammal vana.

Förr i världen var det en fördel att växa centralstyrt och hierarkiskt eftersom det var enda sättet att utmana den centralstyrda hierarkiska motparten. Man slogs på motpartens planhalva med motpartens metoder och motpartens regler, och behövde därför vara organiserad som motparten – fast starkare eller lika stark för att nå framgång.

Idag är det istället en fördel att växa decentraliserat och utan någon hierarki när man utmanar en hierarkiskt centralstyrd motpart, eftersom en hierarkiskt uppbyggd utmanare enkelt kan oskadliggöras med hjälp av media, telekomföretag och banker. Att göra samma sak med ett decentraliserat nätverk som inte ens har någon identifierbar ledning som kan slås ut är däremot nästintill omöjligt.

Därför kan man idag hålla sig kvar i köket och samtidigt ingå i ett globalt nätverk av lokala frihetsrörelser på ett sätt som inte alls varit möjligt tidigare. Det lokala blir globalt – men förblir lokalt. Det småskaliga blir storskaligt – men förblir småskaligt. Köket blir samlingsplatsen – men förblir köket!

Grundtanken i denna avdelning är att det som är bra och lämpligt att göra i goda tider är samma sak som är bra och lämpligt att göra i kristider och vice versa – att det som är bra och lämpligt att göra i kristider är samma sak som är bra och lämpligt att göra i goda tider.

De lösningar som här föreslås för kristider är precis samma lösningar som krävs för att åtgärda de mest överhängande globala problem som Västvärlden länge orsakat och fortsätter att orsaka i goda tider.

Därför spelar det ingen roll om dessa lösningar införs och används i kristider eller i goda tider, för i bägge fallen löser de både lokala och globala problem. Och om lösningarna införs under goda tider kan de dessutom i bästa fall även avvärja kristider.

Avsikten med de lösningar som presenteras är att såväl individen som samhället gagnas på ett grundläggande sätt. Många kommer dock att anse att priset är för högt – att de inte alls är intresserade av de förändringar som jag hävdar skulle gagna dem – medan andra redan är inne på att göra dessa förändringar och ser det som ett självklart val.

Det som är hög livskvalitet för den ene kan vara låg livskvalitet för den andre, och även om denna bok riktar sig till alla som är intresserade av sin samtid, så är den främst avsedd för dem som ser en ökad livskvalitet i de lösningar som presenteras i denna avdelning.

Min förhoppning är därför att fler och fler med tiden ändrar sin uppfattning om livskvalitet och gradvis närmar sig de lösningar som boken beskriver – kanske till och med som ett resultat av att ha läst boken.