Se alla sidor av saken

De många olika problemområden som jag tar upp i boken blir omsorgsfullt belysta med ett stort antal vitt skilda perspektiv på varje fråga. Jag är nämligen inte alls ute efter att på något sätt bevisa att jag har rätt i mina antaganden utan lägger istället fram och väger alla tänkbara observationer och perspektiv mot varandra för att både jag själv och läsaren ska få en så bred bild som möjligt att ta ställning till.

Jag ger många exempel på vad jag anser vara tecken på att Västvärlden har kulminerat, men försöker samtidigt att ge alla motbilder jag kan hitta för att läsaren ska få en mer nyanserad bild av saken än en ensidig argumentation för min egen utgångspunkt.

Eftersom detta är mitt sedvanliga sätt att belysa varje frågeställning jag möter så har jag med denna metod även lyckats eliminera en hel del irrelevanta eller ohållbara argument både för och emot min utgångspunkt gällande Västvärldens nedgång och fall.

Denna vana att ifrågasätta mina egna argument har gjort att jag ofta möter meningsmotståndare som har betydligt sämre motargument än de jag själv är medveten om. Jag brukar då bli tvungen att själv förse min meningsmotståndare med dessa motargument för att samtalet ska kunna leda vidare till något mer konstruktivt.

Att vinna en argumentation ser jag personligen som en återvändsgränd. Visserligen har min meningsmotståndare då fått något att fundera på, men jag själv har ju inte kommit en millimeter längre än tidigare. Om jag däremot förlorar en argumentation så har återvändsgränden oväntat öppnats och jag kan därmed komma vidare med en större förståelse av sakfrågan.

Jag ser alla frågor som inte kan avgöras objektivt som öppna – även om jag ständigt skulle vinna varje argumentation kring en viss fråga. Det är först när tiden utvisat vad som rent faktiskt visar sig vara rätt som frågan blir avgjord.

Det blir därför mycket lätt för mig att inte ha någon känslomässig investering i att ha rätt när jag diskuterar något. Mitt känslomässiga engagemang i en diskussion handlar istället om att få nya perspektiv, ökad förståelse, större insikt eller mer kunskap med hjälp av den jag samtalar med.

Av denna anledning kan jag känna mig besviken när en diskussion där jag anses ha rätt inte leder till något av detta, och istället bli väldigt nöjd när en diskussion där jag anses ha fel leder till just detta.

Som läsaren snart märker innehåller boken inga som helst referenser eller källhänvisningar, av den enkla anledning att det är jag som är källan. Och jag är som sagt inte ute efter att övertyga någon, utan vill enbart få läsaren att tänka till kring det jag skriver om. Exakt vilka tankar läsaren får spelar mig däremot ingen roll – huvudsaken är att boken är tankeväckande.

I goda tider och dåliga

De olika förslag till lösningar som du finner i den avslutande delen av boken har alla det gemensamt att de är avsedda att vara lika önskvärda och lämpliga i såväl tider av kris som i goda tider. Detta gör att boken kan användas som en lika användbar handbok för eftervärlden vare sig det visar sig att jag har rätt eller fel angående Västvärldens nedgång och fall.

Det är mycket vanligt att olika samhällsfunktioner antingen är avsedda att fungera och vara önskvärda i goda tider eller enbart i kristider, dvs när allt är bra så gör vi på ett sätt och när det är kris så slutar vi med det och gör istället på ett helt annat sätt. Detta antingen-eller-tänkande är det första man behöver komma bort ifrån i det här sammanhanget.

När man ska utforma förslag som är lika önskvärda i goda som dåliga tider så behöver man givetvis göra en hel del rent subjektiva avväganden som beror på vilken livsstil man föredrar och vilka intressen man har. Därför är mina förslag sannolikt inte lika önskvärda för alla, och jag räknar med att de allra flesta faktiskt föredrar att helt eller delvis avstå från de lösningar jag föreslår.

Alla förslag till lösningar som jag lägger fram i sista delen av boken har kommit till som en logisk följd av de observationer och perspektiv som beskrivs i bokens avdelning Fallstudier. Tidigare har mitt fokus enbart varit samhällsförändringar på systemnivå. Men efter många och långa diskussioner i olika samtalsgrupper under senare år – som alla landade i det jag beskriver som Lokala Parallellsamhällen längre fram i boken – så bytte jag fokus.

Detta betyder inte att man ska låta bli att samtidigt verka för förbättringar på systemnivå. Det viktiga är att var och en gör något den tror på, så att tiden och energin som läggs ner känns meningsfull och väl använd. Och lika viktigt är att även se värdet i att andra av samma anledning väljer att göra något som man själv har valt bort eller kanske inte ens har övervägt att göra.

Ibland måste man ändra sig när man upptäcker att den lösning man tidigare trott på är alltför osannolik, tar alltför lång tid eller har otillräckligt stöd hos andra som den är beroende av. Precis så blev det för mig under det tidigare arbetet med just de frågor som nu har utmynnat i denna bok. Kanske blir det även så för dig när du läser den?

Lär av historien

Min utgångspunkt för den här boken är att det som allmänt kallas Västvärlden nu befinner sig i samma skede som det Romerska riket gjorde när dess nedgång och fall nyligen hade inletts. Det tog sedan flera hundra år av nedgång innan Romarriket slutligen föll.

Många av de synbart destruktiva galenskaper som sker i världen idag blir mycket enkla att förklara med perspektivet att de alla är typiska tecken på att Västvärlden har påbörjat sin långsamma nedgång på väg mot sitt oundvikliga fall.

Anledningen till att denna nedgång inte uppmärksammas eller åtgärdas är att den går så sakta att den inte hinner uppfattas som en pågående nedgång, utan ses möjligen som en tillfällig svacka av varje generation – som ju inte har haft någon personlig erfarenhet av hur det varit tidigare.

Min tanke med boken är att om romarna hade vetat att deras högkultur från och med en viss tidpunkt var på väg mot nedgång och fall så kanske de hade agerat annorlunda än de faktiskt gjorde.

Vissa hade kanske försökt åtgärda själva nedgången med helt andra metoder, medan andra istället kanske hade börjat skapa helt nya parallella alternativ som inte alls var beroende av det allt sämre fungerande samhällssystemet, och därför skulle kunna ersätta detta när det slutligen föll.

Jag har med andra ord skrivit denna bok som en handbok för eftervärlden utifall att det skulle visa sig att jag har rätt i min utgångspunkt ovan. Jag kan omöjligt veta säkert om jag har rätt eller inte, men om jag nu skulle ha det så kan denna bok vara användbar av just den anledningen. Och om jag har fel så är boken ändå minst lika användbar av de anledningar som du kan läsa om i nästföljande kapitel.