Kategori: 4 Samhällsoberoende Beredskap

Hygien handlar främst om rengöring av olika slag, som att tvätta sig själv, sitt hår och sina kläder med mera. Även tandborstning och toalettbesök ingår i hygien. Samt att hålla rent omkring sig där man bor. Skyddskläder av olika slag kan ses som förebyggande hygien.

I de flesta fall behövs Vatten för god hygien och i vissa fall även Värme och/eller Elektricitet. Det kan då vara lämpligt att gå tillbaka till de tre kapitel i boken som har just dessa rubriker för att se hur man kan göra på olika sätt med dem, både under och efter användning för olika typer av hygien.

Kravet på vattenkvalitet varierar för olika typer av hygien. Ett tänkbart återbruksflöde med olika typer av vatten kan se ut enligt nedan – där även ursprungsvattnet på raden ovanför samt vattnet till vänster på samma rad kan användas.

Kran/Brunn -> Tandborstning och Tvätt -> WC
Sjö/Regn -> Tvätt -> Disk -> WC
Hav/Damm -> WC

Om man använder naturvänliga rengöringsmedel så kan tvättvattnet även användas till bevattning istället för till WC, vilket gör sådana medel till ett självklart val. Såpa, bikarbonat, ättika och örter av olika slag är några sådana alternativ, och för tandhygien även salt, kokosolja och kryddnejlikor.

Vissa naturmaterial som ylle ställer skonsammare krav på tvätt och kan även luftas rena. Annars kan både tvätt och disk utföras med hjälp av allt från helautomatiska maskiner till att göras helt för hand med eller utan uppvärmning och mekaniska hjälpmedel.

Vad gäller den personliga hygienens utrustning så kan man på en fallande skala använda bastu, badkar, dusch, tvättlapp, regn, sjö eller hav – beroende på vilken temperatur och övrig komfort man önskar. Motsvarande för tandhygien blir eltandborste, mellanrumsborste, tandtråd, tandborste, spretig kvist eller munsköljning.

Toaletter finns i otaliga varianter, och vanligast i vårt land är en WC som använder dricksvatten till spolningen. Genom att detta system är så utbyggt och vanligt så fortsätter det att användas trots många andra alternativ. Förbränningstoa och frystoa är två högteknologiska alternativ som inte kräver vatten och avlopp men istället el. En kemtoa är inte avsedd för permanent bruk och är därför inget alternativ i detta sammanhang.

Mulltoa, utedass och liknande varianter kräver varken el, vatten eller avlopp när de används rätt. Vissa toaletter som separerar urin och fekalier tillhör också denna kategori. Resurshushållning och att återföra näringen från människan till den lokala naturen är en avgörande anledning till att välja dessa lösningar. Bekvämlighet och vana är sannolikt de främsta anledningarna till att välja övriga alternativ.

Man kan ofta prova olika hygienlösningar för att utvärdera dem, antingen själv eller hos någon som har infört en viss lösning. Eftersom det finns så många varianter är det bra att även utbyta erfarenheter med andra intresserade. Och framför allt ha respekt för att vi alla är olika och därför har olika preferenser när det gäller vilken lösning man väljer.

Sjukvården i Sverige är uppdelad i offentlig och privat vård, denna vård är sedan uppdelad i delvis skattefinansierad och icke skattefinansierad vård. Denna uppdelning beror delvis på om vården räknas som ”skolmedicin” eller ”naturmedicin”. Beroende på vilken vård man använder får det därför olika konsekvenser om vården blir dyrare eller mer svårtillgänglig.

Vård kan delas upp i fysisk, psykisk, akut och preventiv vård, tandvård, långvård, mödravård och sjukvårdshjälpmedel. Vissa typer av vård är lättare att få från någon i grannskapet – om de har tillräckligt med kunskaper, erfarenhet och utrustning – medan andra typer av vård kräver väldigt mycket mer avancerade kunskaper, erfarenhet och utrustning.

Att känna till vart man kan vända sig om man behöver någon typ av vård anses viktigt även under normala omständigheter. Men det blir ännu viktigare om samhället skulle få svårt att kunna erbjuda den vård som behövs. Och då är det viktigt att även känna till vilka alternativ till samhällets vård som finns och vilka som kan erbjuda den.

Om man själv tillhör dem som skaffat sig viss vårdkompetens av något slag så kan man inte bara bistå andra, utan man kan även använda den till egenvård. Det kan därför vara bra att både inventera vilken vårdkompetens som redan finns i de vänkretsar man har och även lära ut den till varandra i viss utsträckning.

Den vård som är mest centraliserad riskerar att bli den som drabbas värst under en samhällskris – det är därför som alla större sjukhus har eget reservkraftverk – så lokala insatser bör därför om möjligt läggas på decentraliserade vårdformer som kräver minimalt med resurser.

De olika energislag som används för Sveriges elförsörjning är Sol (ca 1%), Vind (ca 20%), Vatten (ca 40%), Kärnkraft (ca 30%), Biobränslen, dvs restprodukter från skogsindustrin, hushållsavfall, rötgas mm (ca 10%). Olja, Kol, Naturgas och Vågkraft utgör en försumbar del av landets totala elproduktion.

Omvandlingen till el kan bestå av ett eller flera steg. Solenergin omvandlas fysikaliskt utan rörliga delar. Vind- och Vattenenergin omvandlas genom att mekaniskt snurra runt en turbin/propeller som då elektromagnetiskt genererar el. Energin i Kärnkraft och Biobränslen måste först omvandlas till kokande vatten, vars ånga sedan snurrar runt turbiner enligt ovan.

Vissa bränslen som Bensin, Diesel och Etanol används för småskalig elproduktion genom att driva en vanlig förbränningsmotor som i sin tur driver en generator. Även Vätgas kan användas för småskalig elproduktion genom omvandling till el med hjälp av en kemisk process.

Om man ska jämföra kostnader, effektivitet, miljöpåverkan, sårbarhet och praktisk genomförbarhet vad gäller olika sätt att framställa el, så behöver man granska alla steg i omvandlingsprocessen för varje energislag.

1. Utvinning – vad som krävs för att få fram energikällan. Exempel: Dagsljus, Vind, Vattendämning, Uranbrytning, Fossilbränsleborrning, Biobränsleodling/avverkning.

2. Transport – vad som krävs för att få energikälla på plats för omvandling till el. Exempel: Transport av Uran, Industri- och Hushållsavfall, Fossilbränslen, Biobränslen.

3. Anläggning – vilka omständigheter som krävs för omvandlingen till el. Exempel: Hustak etc utan skugga, Vindkraftverk där det blåser, Vattenkraftverk i stora fördämningar, Kärnkraftverk nära vatten, Förbränningskraftverk nära vatten.

4. Lagring – vad som krävs för lagring före eller efter omvandlingen till el. Exempel: Batteri, Reservoar, Blyförvaring, Storlager, Tank, Gastub.

5. Generering – vad som krävs för själva omvandlingen till el. Exempel: Solpanel och växelriktare, Propeller med generator, Turbin med generator, Förbränningsmotor med generator.

6. Eltransport – vad som krävs för att få den producerade elen till konsument. Exempel: Elkabel, Kraftledning till Elverk, Kraftledning från Elverk.

7. Avfall – vilka restprodukter som produceras vid omvandlingen till el. Exempel: Kärnavfall, Strålning, Avgaser, Aska, Oljud.

Allt detta gör att det blir väldigt omständligt att reda ut samtliga fördelar och nackdelar med varje energislag för framställning av el. Och det finns ytterligare aspekter att ta hänsyn till, som vilka länder och globala makthavare man främjar och gör sig beroende av när man väljer energislag, och vad som krävs när den anläggning man väljer ska avvecklas. Därför får var och en själv eller tillsammans efter bästa förmåga avväga och utvärdera de faktorer som man anser vara relevanta i sammanhanget.

Men med perspektivet att undvika el som är framställd centralstyrt och hierarkiskt så faller omedelbart alla storskaliga kraftverk bort, och då återstår solpaneler, småskalig vatten- och vindkraft, samt förbränningsmotorer. Små vattenkraftstationer står för 2-3% av landets elproduktion och småskalig vindkraft står liksom solel för mindre än 1% vardera. Övrigt är försumbart.

Det energislag som skiljer sig mest från de övriga är solel, genom att det helt saknar rörliga delar och är relativt enkelt att installera utan särskilda tillstånd. Det är dessutom småskaligt till sin natur, och kan endast göras storskaligt genom att kombinera ett större antal småskaliga enheter. Nackdelen är att det bara går att framställa solel på dagtid och främst på sommarhalvåret. Det spelar däremot mindre roll om det är helt molnfritt eller inte under en sommardag, även om det påverkar.

Att kunna långtidslagra el eller att ha tillgång till andra energikällor är därför något som måste lösas för de energislag som inte kan producera el kontinuerligt. Lagring görs idag med batterier, omvandling till vätgas eller påfyllning av vattenmagasin. Dessa tre metoder har olika fördelar och nackdelar, och måste tillsammans med andra metoder fortsätta att utvecklas betydligt innan problemet med lagring av el är löst.

Det är dock en fördel att ha tillgång till såväl andra energikällor som lagring av el, oavsett vilket energislag man föredrar att välja. Ett helt annat och betydligt mer radikalt alternativ är att se till att man inte alls behöver el under kortare eller längre perioder. Detta ger ytterligare ett perspektiv när man ska välja energikälla för sin elförsörjning.

Med värme avses i detta fall uppvärmning av en bostad, och det kan gå till på flera olika sätt. Det vanligaste idag är att ha ett vattenburet värmesystem, men även direktverkande värmekällor av olika slag är mycket vanliga.

Vattenburna system kan använda oljepanna, vedpanna/vedspis, pelletspanna, flispanna, elpatron, fjärrvärme, solfångare och olika typer av värmepump. Direktverkande värmekällor kan vara elradiatorer, luftvärmepumpar, vedkaminer/vedspisar/kakelugnar, pelletskaminer, gasolkaminer och etanolkaminer.

• Vilket värmesystem som är mest miljövänligt beror helt på hur man beräknar miljöpåverkan. Detta kan förändras från ett år till ett annat, så det som anses vara miljövänligt ena året kan anses vara miljöfarligt nästa år och vice versa.

• Vilket värmesystem som är mest ekonomiskt beror helt på vilka råvarupriser och skatter som gäller. Detta kan förändras från ett år till ett annat, så det som är mest ekonomiskt ena året kan vara minst ekonomiskt nästa år och vice versa.

• Vilket värmesystem som är mest praktiskt beror dels på vilket system man redan har, hur gammalt det är och hur bra det fungerar. Dels beror det även på vilka energikällor man har tillgång till, och hur mycket praktiskt arbete man vill lägga ner på uppvärmningen varje dag. Detta kan förändras från ett år till ett annat, så man bör planera med detta i åtanke.

Vissa värmesystem förutsätter att samhället fungerar normalt, medan andra är mer oberoende av detta. Direktverkande värmesystem baserade på ved kräver enbart tillgång till en närliggande skog för att fungera, medan alla andra system kräver någon form av förädling, bearbetning eller leverantör.

Man kan naturligtvis lagra vissa energiråvaror för att säkra sitt värmesystem under lång tid, men då bör man tänka på att de är olika farliga att lagra. Gas och etanol är explosiva, medan olja och träprodukter är mer allmänt eldfarliga beroende på hur de förvaras.

För att avgöra vilket värmesystem som är lämpligast kan man även titta på hur decentraliserat, småskaligt och lokalt det är. Ved och solvärme är nästan det enda som går att producera själv, och ligger därför bäst till om ens boende har gynnsamma förutsättningar för detta. Övriga energislag för värme framställs mer eller mindre centraliserat, storskaligt eller långt bort.

Med en bättre långtidslagring av el skulle även lokalt framställd el kunna vara ett alternativ, och det är även möjligt att nya energislag och utveckling av de befintliga kommer att ge helt andra möjligheter än de värmesystem vi har idag.

När det verkligen inte går att avgöra vilket värmesystem man bör välja genom att använda såväl kända fakta som framtidsprognoser och sunt förnuft, så kan intuitionen vara ett betydligt bättre alternativ än att singla slant eller bara chansa. I sådana situationer är det en stor fördel om man redan har sett till att utveckla en stark och pålitlig intuitiv förmåga!

Ett helt annorlunda och samhällsoberoende alternativ till värmekälla är naturligtvis kläder och skor, filtar och täcken. Om man helt saknar andra värmekällor kan stora mängder lämpliga kläder och skor samt filtar och täcken göra att man klarar en tillfällig krissituation. Och ju fler man är i samma rum desto varmare kan man hålla rummet med den gemensamma kroppsvärmen.

Med utgångspunkt från att vi köper vår mat någonstans så kan vi börja med att välja mellan större och mindre matbutiker, torghandel eller direktköp från lantgårdar. Vi kan även starta en lokal inköpsförening eller ett andelsjordbruk där kunderna förskottsbetalar en lokal odlare för säsongens skörd.

Men man kan även producera sin mat själv genom egen odling och djurhållning – eller från vilda växter och djur – som skördas, jagas, fiskas eller fångas i fällor. Och även om man inte producerar allt man äter själv så kan man ofta byta till sig något man saknar mot något man har överskott av.

Odling kräver antingen odlingsmark utomhus eller odlingsjord inomhus, och man kan välja att odla på mer eller mindre naturliga sätt. Jorden behöver även tillsättas naturlig näring från växtkompost och/eller djurgödsel, som även kan kombineras med så kallad biokol och vanlig urin. Konstgödsel faller helt bort i detta sammanhang på grund av den storskaliga och centraliserade framställningen.

Djurhållning kräver både byggnader, föda, och tillsyn av djuren. Beroende på djurslag så kan matproduktionen bestå av mjölk, ägg eller kött. Andra produkter som därutöver kan tillkomma är gödsel, ull, päls och skinn. Vissa djur kan även användas som dragdjur och för transport, samt inte minst som både sällskap och vakthållning.

Skadedjursbekämpning krävs vanligtvis vid både odling och djurhållning, och kan ske på mer eller mindre djur- och naturvänliga sätt beroende på skadornas omfattning. Detta kan vara mycket svårt att både förutse och åtgärda, beroende på växlande väder och temperatur.

Såväl animalisk som vegetabilisk mat kan få förlängd hållbarhet på olika sätt, som konservering, torkning, rökning, mjölksyrning, saltning, inläggning och djupfrysning. Vilket man föredrar beror både på vad man tycker om slutprodukten och själva beredningsproceduren, men endast torkade fröer har fördelen att de både kan ätas och förökas efter mycket lång förvaring.

Förvaring av färskvaror sker vanligtvis i kylskåp, skafferi, matkällare eller jordkällare, beroende på vad man har tillgång till. En välbyggd jordkällare är den mest idealiska av dessa för produkterna, med kring 5 grader på vintern och kring 11 grader på sommaren.

Förutom att skaffa sig en mer oberoende matförsörjning genom att välja lokala produkter eller kultivera och lagra dem själv, så kan man lära sig att må bra även utan mat – eller med mindre mängd mat – under kortare eller längre perioder. Att känna till hur man fungerar under sådana omständigheter kan vara både fysiologiskt och psykologiskt avgörande för hur man klarar en sådan utmaning.

Vatten är både en vara och en tjänst numera. Vi köper den som en vara och med hjälp av tjänsten får vi den levererad via rörledningar till våra vattenkranar, antingen av kommunen eller med en vattenpump från en egen brunn.

Man kan dela upp olika typer av vatten beroende på vad det ska användas till, eller har använts till. Men framförallt kan man behöva skilja på dricksvatten, tvättvatten och övrigt vatten.

Det bästa dricksvattnet kommer från naturkällor, och man bör därför ta reda på om sådana finns i närområdet för enkel uppsamling och avhämtning. I annat fall kan en grävd eller borrad brunn med grundvatten vara ett alternativ. Ett vattenprov ska dock alltid tas innan man använder okänt vatten för att avgöra om det är tjänligt eller behöver renas före användning.

Även vanligt kranvatten kan behöva filtreras för att få bort vissa kemiska eller biologiska rester som vattenverken inte själva filtrerar bort. Och om man ändå filtrerar sitt vatten så kan även regnvatten och sjövatten samlas upp och användas som dricksvatten efter ordentlig rening.

Vattenfilter finns av olika sorter – vissa av enklare slag sätter man direkt på kranen för rening av kommunalt vatten, medan kraftigare filter sätts i anslutning till pumpen för brunnsvatten. Det finns även filter med olika reningsgrad och storlek för uppsamlat vatten som sakta får rinna igenom filtret från en behållare. Dessa kräver varken el eller ledningsvatten för att fungera.

Förutom att man behöver vatten till dryck och matlagning används det även till dusch, bad, tvätt och disk, samt till toalettspolning och bevattning av växter. Till detta behöver man dock inte drickbart vatten – det räcker med att det är tillräckligt rent för sitt ändamål.

Det förbrukade vatten som använts till dusch, bad, tvätt och disk kallas allmänt för gråvatten, vilket kan återanvändas för toalettspolning och bevattning av växter – beroende på vilka rengöringsmedelsrester det innehåller. Även ofiltrerat brunnsvatten, regnvatten och sjövatten kan vanligtvis användas på samma sätt.

För att slippa problem med vattenbrist av olika slag kan man samla upp regnvatten, lagra färskt dricksvatten, leta upp naturkällor och närliggande vattendrag, borra en brunn, skaffa lämpliga vattenfilter, använda ofarliga rengöringsprodukter och återanvända gråvatten.

Luften vi andas är inget som samhället förser oss med, men luftens kvalitet styrs delvis av samhällets lagar och regler – i synnerhet lokalt. Numera påverkas visserligen luftens lokala kvalitet även av globala utsläpp och föroreningar, men det är ändå främst de lokala förutsättningarna som styr luftkvaliteten.

Utomhus kan vår luft påverkas om det finns industrier, bilar, lantbruk eller grannar i närheten som förorenar den på olika sätt, och i vissa fall kan man till och med behöva flytta för att undgå att påverkas av dessa. Det kan även vara man själv som påverkar utomhusluften genom eldning, rökning, skadedjursbekämpning eller annan lokalt förorenande verksamhet.

I Sverige är luften dubbelt så ren i glesbygd (4 ppm) jämfört med städer (8 ppm) och genomsnittligt (6 ppm) i övriga landet. Sveriges genomsnitt är dubbelt så rent som EU:s genomsnitt (13 ppm).

Inomhus är det betydligt lättare att själv påverka luftkvaliteten. Även samhällets byggnormer är avsedda att säkra en bra luftkvalitet genom bestämmelser kring byggmaterial och ventilation. Vid behov kan man förutom att öppna och stänga fönster använda luftrenare, jonisatorer, ozonapparater och luftfilter av olika slag för att förbättra inomhusluftens kvalitet.

Om det skulle ske en akut och allvarlig förorening av utomhusluften så kan man klara sig bättre inomhus under en tid. Men om det pågår länge så kan man behöva evakuera till annan plats som inte drabbats av föroreningen, och då kan en gasmask vara nödvändig vare sig man ger sig iväg eller stannar kvar inomhus.

Att ha flera gasmasker och filter kan hjälpa både dig själv och andra som saknar dessa, eftersom filtren helst ska bytas efter 3-4 timmar och max 8 timmar. Olika filter ger olika bra skydd mot gaser, virus, bakterier och radioaktivitet, och gasmasker kan ha olika bra passform. Därför är det bra att ha provat ut en modell som passar och ha flera filter för olika typer av skydd.

Om man måste evakuera är det lämpligt att om möjligt både ta reda på var luften är tillräckligt bra och om man har några vänner i det området som man kan bo hos tillfälligt. Då behöver man även ha tillgång till eget eller annans fordon för transport av sig själv och andra.

Oavsett om man har ett eget boende eller använder andras så har de flesta människor någon form av tak över huvudet där nästan alla de övriga saker som man använder finns. Man kan bo i ett hus, en lägenhet, ett rum, ett fordon, ett tält eller en koja av något slag. Där kan man antingen bo helt själv eller tillsammans med någon annan eller flera andra.

Några vanliga material som används för boenden av olika slag är trä, tegel och betong, medan metall, glas, plast och tyg mest används för separata delar av boendet – eller för de mobila och portabla boenden som nämns ovan. Vad som utgör lämpliga material beror på hur billigt, hållbart, lättillgängligt och naturligt det ska vara. Olika material uppfyller olika krav olika bra, så vad man väljer blir alltid en prioriteringsfråga.

Oavsett hur man bor så är läget oerhört avgörande för vilket liv man kan leva där. En strandtomt, en fjälltopp, en storstad eller mitt i skogen innebär helt olika villkor för boendet, såväl ekonomiskt och logistiskt som socialt och klimatiskt. Vad man föredrar och har möjlighet att välja är högst individuellt, och kan även få mycket olika konsekvenser i samband med samhällsförändringar av olika slag.

Man kan äga sitt boende och man kan hyra sitt boende. Man kan i vissa fall både köpa och sälja själva rätten till sin bostad utan att äga den. Att äga sitt boende innebär att man själv har ansvaret för att allt fungerar som det ska, medan den som hyr sitt boende betalar den som äger boendet för att ta detta ansvar. Priset för att äga eller att hyra sitt boende avgörs till stor del av läget, vilket gör att priset för exakt samma standard i olika attraktiva lägen kan skilja tiofalt.

En ofta förbisedd faktor när det gäller boendet är vilka människor som finns i grannskapet. Detta visar sig ofta bli helt avgörande för hur man trivs och vilket liv man får. Det kan räcka med en enda otrevlig granne för att ens boende ska bli outhärdligt i längden, och det kan räcka med några riktigt sympatiska grannar för att man ska trivas utomordentligt oavsett om själva boendet inte är helt idealiskt för övrigt.

Att lära känna människorna i sin omgivning är därför kanske det allra viktigaste när man ska avgöra vilket boende som är lämpligast vare sig samhället i övrigt blomstrar eller är i någon form av kris. Vissa av de ovan nämnda typerna av boenden gör dig dock mer beroende av att samhället fungerar, och vissa gör dig betydligt mindre beroende av detta.

Nedan ser du en förteckning över olika typer av varor och tjänster och annat i samhället som kan användas som utgångspunkt för en vidare diskussion om hur var och en av dessa bör hanteras och prioriteras, både till vardags och vid de tre nivåerna av kris (kostnad / brist / förbud) som beskrivits i tidigare kapitel.

Förteckningen är främst avsedd att ge en snabb överblick över allt som vi till vardags brukar ta för givet, och därför kanske inte tänker på så länge allt fungerar som vi är vana vid.

Boende – Typ, Äga/Hyra, Läge, Grannar, Material
Luft – Utomhus, Inomhus, Luftrenare, Gasmask
Vatten – Dricksvatten, Tvättvatten, Bevattning
Mat – Inköp, Odling, Djurhållning, Förvaring, Fasta
Värme – Vattenburna system, Direktverkande system
El – Energislag, Småskalighet, Lagring, Oberoende
Sjukvård – Skolmedicin, Naturmedicin, Egenvård
Hygien – Dusch, Bad, Tandvård, Tvätt, Disk, Toa
Transport – Kollektiv/Privat, Motor/Muskelkraft
Drivmedel – Bensin, Diesel, Etanol, El, Gas, Ved
Telefoni – Mobil, Dator, Telenät, Direktkontakt
Internet – Fiber, Mobilt, Satellit, Leverantör, VPN
Media – Analog, Digital, Direktsänd, Uppspelad
Kommunikation – Digital, Lokal, Amatörradio
Kultur – Storstad/Landsbygd, Kvantitet/Kvalitet
Inkomst – Anställning, Företag, Privat, Bidrag, Gåva
Valuta – Kronor/Euro/Lokal, Fysisk/Digital/Krypto
Skola – Kommunal/Statlig/Privat, Fysisk/Distans
Omsorg – Kommunal/Privat, Formell/Informell
Säkerhet – Polis, Brandkår, Militär, Skyddsrum