Kategori: 4 Samhällsoberoende Beredskap

Säkerhet innebär i detta sammanhang samhällets skydd för sina medborgare i form av bland annat polis, brandkår och militär, väktare, sjuktransporter, larmtjänster, övervakning och skyddsrum av olika slag.

Vi är redan ganska vana vid att de myndigheter som ska sköta detta inte alltid klarar av att fullgöra sitt samhällsuppdrag, och vi har därför ganska god beredskap för att själva ersätta deras funktioner på olika sätt.

Enskilda och privata larm, övervakningskameror, sjuktransporter, väktare och skyddsrum är redan mycket vanliga nuförtiden. Det är främst Polis, Brandkår och Militär som samhället har kvar som huvuduppgift när det gäller vår säkerhet.

Förutom anställd personal vid dessa myndigheter så finns det många fristående frivilligorganisationer som rycker in och samarbetar med polis, brandkår och militär vid behov. Därför finns det både brandmän och militärutbildade lite varstans bland civilbefolkningen runt om i landet, och inte enbart vid militära anläggningar och brandstationer.

Något som varje enskild person kan göra är att brandsäkra sin bostad med allt från brandvarnare, brandfiltar och brandsläckare till att säkra utrymningsvägar med brandstege och ha en tillräckligt lång vattenslang redo att anslutas. En dränkbar elektrisk pump med slang kan även vara bra att ha redo om det finns en brunn eller bäck i närheten.

Är din bostad omgiven av träd som är placerade så att de lätt kan leda en pågående brand till eller från ditt hus så kan det vara lämpligt att glesa ut dessa så att det blir svårare för en brand att spridas från träd till träd, samt för att undvika att träd faller över huset.

Tänk även på att ta säkerhetskopior på allt viktigt som kan förstöras vid en brand, och förvara kopiorna på en helt annan plats. Idag kan man få plats med minnen och dokument från ett helt liv på ett litet USB-minne eller en digital molntjänst. Detta kan i efterhand visa sig vara mer ovärderligt än själva bostaden i övrigt. Ett brandsäkert kassaskåp är också en alternativ förvaring.

Har man källare under sin bostad kan man utrusta den på olika sätt som skyddsrum för kortare eller längre tid. Att ha en komplett campingutrustning packad och klar är ett annat sätt att vara förberedd på att behöva lämna sitt normala boende under en tid.

En av de viktigaste säkerhetsaspekterna är att vara psykologiskt förberedd så att man inte blir handlingsförlamad vid en kris av något slag – annars hjälper det ju inte hur väl man än är förberedd för övrigt. Man kan gå kurser och även öva allt man känner sig osäker på tillsammans med andra för att bli mer psykologiskt stabil vid en kris.

Att ha en handlingsplan med sin vänkrets kan därför vara avgörande, så att man vet hur man ska agera tillsammans vid olika scenarier. I allvarliga lägen bör alla samlas i samma hushåll för att bli tillräckligt numerärt starka i förhållande till våldsamma kriminella gäng om samhället inte kan erbjuda det skydd man behöver. En sådan enkel åtgärd kan avgöra om en bostad blir lämnad ifred eller angripen.

Andra sätt att bli lämnad ifred är att ha bostaden ljudligt larmad på utsidan, att ha övervakningskameror (eller attrapper), att ha hund (eller inspelat hundskall), och att ha svårforcerade dörrar och fönster. Vapen kan vara avskräckande men också lockande att stjäla, så det bör i så fall vara något som inte är eftertraktat, som pilbåge och liknande. (En pilbåge kan dessutom användas för jakt om det råder matbrist.)

För den som hellre dör en smärtfri död än att skadas och plågas är det viktigt att ha tillgång till en dödlig dos smärtstillande medel av något slag. En sådan kan även användas i mindre doser för smärtlindring och fyller därför mer än en funktion. Viktigt är dock att den förvaras helt oåtkomligt för barn och obehöriga.

Med omsorg avses här all typ av barnomsorg, vuxenomsorg och äldreomsorg som inte innebär sjukvård eller skola – vilka redan tagits upp i varsitt tidigare kapitel. Omsorgen kan ske antingen i omsorgsbrukarens bostad eller i någon ändamålsenlig samhällsinstitution.

Omsorgen kan bedrivas i kommunal, privat, kooperativ eller kyrklig regi och kan även bestå av materiella hjälpmedel, bidrag och subventioner av olika slag. Viss omsorg är behovsprövad och inkomstbaserad medan annan omsorg erbjuds alla som önskar den till samma avgift.

Ofta förekommer en maxtaxa för omsorgen oavsett hur omfattande den är, för att den faktiska kostnaden inte ska belasta brukarens ekonomi för mycket – istället ändras ibland reglerna för hur mycket omsorg samhället erbjuder den behövande för att den faktiska kostnaden inte ska belasta samhällets ekonomi för mycket.

Detta betyder att många redan idag får mycket av det vi kallar omsorg från sina närstående istället för av samhället, och i bredare bemärkelse så ger ju alla vänner varandra någon form av omsorg hela tiden. Den omsorg som samhället erbjuder är formell och styrs av lagar och regler medan omsorgen vänner emellan är helt informell.

Eftersom det redan förekommer en blandning av formell och informell omsorg så finns det därigenom en god beredskap för att överta omsorgen om samhället inte skulle klara av den. Till skillnad mot sjukvård och skola så krävs här i många fall bara en medmänniska som är villig att hjälpa till, och då är vänskap ett mycket bra utgångsläge vare sig samhället fungerar eller ej.

Skola är samlingsnamnet på en plats där man kan lära sig saker, teoretiskt eller praktiskt. Det finns därför väldigt många olika typer av skolor, och många menar att även livet är en skola eftersom man ständigt lär sig saker. Skolor kan vara fysiska byggnader där det bedrivs undervisning men skolor kan även vara helt virtuella platser på Internet som kan nås nästan oavsett var man är.

Skolor kan vara kommunala (förskola, grundskola, gymnasium och folkhögskola), statliga (universitet och högskolor) eller privata (alla nivåer). Samma lagar och regler gäller oavsett vem som äger en skola. Privata skolor kan vara ägda av bolag, stiftelser eller föreningar, där ägarna kan vara allt från riskkapitalister till föräldrakooperativ.

Hemundervisning förbjöds i praktiken i Sverige 2011, för att förhindra att barn enbart får föräldrarnas värdegrund istället för samhällets. I Sverige råder därför även skolplikt enligt lag för grundskolans årskurs 1-9. All övrig skolgång är frivillig, och både grundskola och högre utbildning i Sverige är kostnadsfri för svenska medborgare.

Olika skolor kan skilja sig mycket från varandra beroende på pedagogik, klasstorlek, elevantal, lärartäthet och mycket annat. Många skolor centraliseras till allt större enheter i allt större orter, medan mindre skolor på mindre orter läggs ner av samma ekonomiska skäl.

Vid en samhällskris är skolan därför en sårbar del av samhället numera, förutom när den är lokalt belägen med lokala lärare. Även virtuella skolor med distansundervisning online blir sårbara på grund av beroendet av att el och internet måste fungera. Detta gäller givetvis även för privata självstudier online.

Något som däremot fungerar i alla lägen är lokala studier med analoga läromedel eller praktisk utbildning. Och detta kan både ske i form av en skola av något slag eller genom att man ständigt lär sig nya saker av vänner och bekanta – både i teori och praktik. Man fortsätter ju att lära sig saker på olika sätt även efter att ens skolgång är klar.

Att då vara omgiven av vänner som har andra kunskaper och färdigheter än en själv har fördelen att alla kan bidra till varandras kunskap eller skolning, och tillsammans har man då även en betydligt bredare kompetens än om samtliga har samma intresse och är experter inom ett och samma område. Detta gäller inte minst mellan olika generationer, vilka alltid har mycket att lära av varandra.

I vårt land är valutan Kronor, men även Euro förekommer som accepterad valuta inom hela EU. Lokala valutor av olika slag förekommer inom mycket begränsade geografiska områden, och helt digitala kryptovalutor som Bitcoin förekommer över hela världen.

Av alla olika digitala valutor som förekommer så är kryptovalutan Bitcoin helt unik genom att den varken är hierarkisk eller centraliserad. Alla andra digitala valutor och kryptovalutor står helt under utgivarens kontroll, medan valutan Bitcoin har skapats med syftet att inte kunna påverkas av utgivaren överhuvudtaget. Det hjälper alltså inte att själva distributionen av en kryptovaluta alltid är decentraliserad på ett globalt nätverk av datorer – det är utgivarens kontroll över valutan som avgör om den är centraliserad och hierarkisk.

Guld och silver i olika former har alltid varit gångbara som värdebeständiga valutor genom historien, och är det än idag även om alla andra valutor skulle bli värdelösa i samband med en ekonomisk kollaps. Och eftersom västvärldens alla övriga valutors värde enbart är baserade på förtroendet för dem, så förlorar de sitt värde om förtroendet för dem skulle upphöra.

Vid ett sådant scenario spelar det ingen roll om valutan är digital eller kontant, men vid andra typer av samhällskriser med elavbrott och liknande som följd, så blir digitala valutor helt oanvändbara under den tid som avbrottet pågår. Ett helt kontantlöst samhälle måste under ett långvarigt avbrott övergå till ren byteshandel istället för att betala med valutor av olika slag.

Men även i ett samhälle som enbart bedriver byteshandel kan det uppstå valutor i form av basvaror som något sätt gör sig lämpliga att använda som universellt betalningsmedel. Förutom guld, silver och andra värdeföremål så skulle vissa viktiga basvaror kunna utgöra bytesvaluta genom att ofta förekomma i byteshandel.

Potatis eller vete skulle kunna vara en sådan universell bytesvaluta på grund av sitt höga näringsinnehåll, långvariga lagringsmöjlighet och stora geografiska utbredning. Men beroende på tillgång och efterfrågan så skulle kanske denna bytesvaluta vara olika mycket värd i olika delar av landet – och kanske finns det helt andra basvaror som av olika anledningar vore ännu lämpligare som betalningsmedel.

Oavsett vilket så kan det vara lämpligt att ha klart för sig vilka basvaror som är av störst värde vid en byteshandel i ett samhälle som helt saknar andra valutor, och se till att man om möjligt har god tillgång till dem. Kanske även en pålitlig mekanisk våg blir ett av de viktigaste inslagen i en sådan byteshandel.

Men förutom basvaror som valuta så kan även efterfrågade tjänster fungera som en form av valuta vid byteshandel. Persontransporter, varutransporter, radiokommunikation, sjukvård och omsorg är tjänster som kan bli hårdvaluta vid en samhällskris av något slag. Att kunna erbjuda nödvändiga tjänster är därför lika värdefullt som att kunna erbjuda nödvändiga varor vid en byteshandel.

Däremot blir vissa vanliga värdeföremål som konstnärliga verk av olika slag nästan värdelösa i en kris, om de enbart har ett samlarvärde och inte fyller någon annan funktion.

Man kan skaffa sig en inkomst på flera olika sätt. De vanligaste är att man är anställd av ett företag eller har ett företag med eller utan anställda. Man kan ha ett eget företag eller äga det tillsammans med andra, vanligtvis i bolagsform eller som firma eller någon form av ekonomisk förening.

Man kan även ha inkomster från bidrag , pension eller andra försäkringar, eller helt privata inkomster från verksamheter som bedrivs i begränsad omfattning. Det förekommer dessutom olagliga inkomster av olika slag, men detta ligger helt utanför den här bokens ramar.

Bidrag, pension och försäkringar förutsätter både att utbetalningssystemen fungerar och att det finns något att betala ut. Dessa system står och faller med hur väl samhället fungerar, och alternativet till dessa system är att vänner och bekanta frivilligt tar över en sådan försörjning av någon. I nära relationer är det vanligtvis självklart att försörja den som behöver det, om man kan.

Privata inkomster från uthyrning, växtodling, djurhållning, bärplockning, barnpassning, loppmarknad, tiggeri och annat som sker på amatörbasis i begränsad omfattning fungerar redan relativt oberoende av samhällssystemet, medan privat aktiehandel, valutahandel och liknande tvärtom är helt beroende av detta system.

Ett företag i bolagsform skiljer sig från en firma genom att firman består primärt av dess innehavare som därför är ekonomiskt ansvarig för företaget, medan ett bolag är juridiskt fristående från ägaren, som därför inte har något personligt ekonomiskt ansvar för företaget. Däremot måste ett bolags ägare börja med att investera 25.000:- i sitt företag, medan en firma inte kräver någon initial insats alls.

Vare sig man är anställd eller har ett företag så påverkas man på ett liknande sätt av samhällsförändringar, eftersom man verkar inom samma bransch. Vissa branscher är endast framgångsrika i goda tider medan andra klarar sig mycket bra även i dåliga tider. Lyxkonsumtion försvinner i dåliga tider samtidigt som konsumtion av billiga basvaror istället ökar.

Eftersom mat och sjukvård är två områden som behöver fungera även vid kriser av olika slag, så är alla som antingen arbetar med vård eller matframställning av något slag garanterat efterfrågade i alla samhällssituationer. Vill man vara säker på att den inkomst man har från sitt arbete inte plötsligt försvinner så är det framför allt inom dessa områden man ska vara verksam.

Även som privatperson är den som kan framställa mat eller ge vård en oerhört värdefull resurs för sin närmaste omgivning – och inte minst för sig själv – både i samband med en samhällskris och i största allmänhet. Men även helt andra yrkesfärdigheter kan vara nog så värdefulla – om än inte lika livsavgörande – genom att bidra till en ökad livskvalitet för den närmaste omgivningen eller för hela samhället.

Exakt vilken verksamhet man sysslar med för att få en inkomst kan därför både vara avgörande för om inkomsten faller bort vid en samhällskris, och bidra i större eller mindre utsträckning till omgivningens livskvalitet. Vilka verksamheter förutom sjukvård och matframställning som är mest värdefulla i detta avseende både kan och bör diskuteras för att öka medvetenheten om detta överlag.

Den inkomst man får för sitt arbete består vanligtvis av pengar, men kan i vissa fall även bestå av förmåner, varor och tjänster. Och därmed kommer vi även in på valutor av olika slag, vilket nästa kapitel handlar om.

Kultur är ett omfattande begrepp som avser något som har kultiverats – alltså avsiktligt påverkats – av människan. Här är det dock kultur i den mer vanliga begränsade betydelsen konst, musik, dans, teater, föreläsningar, kurser med mera som det ska handla om.

Många anser att arbete och försörjning är den viktigaste anledningen till att folk söker sig till staden från landsbygden, och så var det säkert vid industrialiseringens början. Men i takt med att städerna växte så blev även det ökade kulturutbudet en allt större faktor att räkna med, och idag vill många bo i storstäder just på grund av storstädernas stora kulturutbud.

Detta har samtidigt lett till en utarmning av den omgivande landsbygdens och förorternas kulturutbud, eftersom detta inte kan konkurrera med den närliggande stadens mycket större utbud. En ond cirkel bildas där allt fler vill bo i allt större städer och allt färre vill bo på landsbygden på grund av detta, vilket leder till ännu fler jobb i de växande städerna och ännu färre jobb på den avfolkade landsbygden.

Men istället för att försöka utlokalisera arbetstillfällen till glesbygden för att få hela Sverige att leva, så hävdar jag att det är kulturen som behöver utlokaliseras för att åstadkomma detta. Idag kan man i ökande utsträckning arbeta på distans långt ifrån storstäderna, men man går då miste om storstädernas stora kulturutbud, vilket gör att många ändå väljer att stanna kvar där av den anledningen.

Genom att få kulturarbetare av olika slag att slå sig ner på landsbygden bör man kunna vända denna utveckling. Om de främsta kulturutövarna bodde och var verksamma på landsbygden skulle stadsborna vallfärda dit för att se och höra dem. Men det skulle framför allt bli mer lockande att bosätta sig eller bo kvar på en liten ort som har ett stort och varierat kulturutbud. Och ju längre ifrån en storstad orten ligger desto mindre blir konkurrensen från storstaden just på grund av avståndet.

En satsning på det lokala kulturlivet på mindre orter skulle kunna skapa en god cirkel med allt fler inflyttade kulturutövare, vilket på sikt även leder till fler skolor, butiker och arbetstillfällen. Om man har att välja mellan att bo i en liten ort med stort kulturutbud och jobba i en större ort med minimalt kulturutbud, eller bo i den större orten och åka till den mindre för att ta del av det stora kulturutbudet, så tror jag att många hellre väljer det förstnämnda.

Ett stort kulturutbud behöver inte vara centralstyrt även om det ofta är det av gammal vana. Idag kan nästan alla ha plats för 5-10 personer i sitt vardagsrum, och mer behövs inte för att erbjuda en liten konsert, en enmansföreställning, en vernissage eller något annat inför publik. Kulturutbudet blir stort om det är många som ofta erbjuder olika typer av kultur på detta sätt, istället för att försöka locka en stor publik att komma till ett fåtal kostnadskrävande föreställningar.

Amatörer som vågar erbjuda en lägre men ändå unik och genuin kvalitet är ofta de som mer än andra inspirerar andra amatörer att våga prova sina vingar. På detta sätt utökas och utvecklas skaran av utövande kulturarbetare på en ort sakta men säkert.

Kanske behöver även kvalitetsbegreppet inom kulturområdet breddas till att betyda mer än skicklighet, kreativitet och inlevelse. Kvaliteter som originalitet, autenticitet, närvaro och mod kan vara minst lika viktiga och inspirerande för uppskattning av konstnärliga uttryck.

Om möjligheten att ta del av hela samhällets kulturutbud skulle begränsas så mycket att endast det lokala akustiska musikutbudet återstår, så blir detta desto mer avgörande för varje lokalsamhälles livskvalitet och välmående. Och om ett sådant lokalt kulturutbud redan blomstrar så höjer det livskvaliteten och välmåendet oavsett vilka begränsningar som råder i samhället för övrigt.

Kommunikation har genomgått ungefär samma utveckling som media – från brev, vykort, telefon och telefax till e-post, sociala media och internettelefoni. Vilken teknik man använder sig av beror vanligtvis på vilken mängd och typ av innehåll man vill kommunicera, vem man ska kommunicera med, samt hur bråttom det är.

När den reguljära tekniken för media och kommunikation av olika anledningar inte är möjlig att använda under kortare eller längre tid så återstår i stort sett bara lokal mänsklig kontakt som ersättning. Om sådan kontakt redan utgör en stor del av ens vardagliga kommunikation, information och underhållning så blir inte skillnaden så stor, men om man gjort sig helt beroende av fungerande teknik för sin vardagliga kommunikation, information och underhållning så blir skillnaden desto större.

Det kan därför vara bra att undersöka vad man tar del av i media och vad ens kommunikation består av till vardags, med ambitionen att i möjligaste mån se till att man har möjlighet att uppnå samma kvantitet och kvalitet tillsammans med människor i ens närmaste omgivning. Detta är ett av syftena med att medvetet skapa det nätverk av vänkretsar som nämnts tidigare i boken.

Det finns dock en ofta förbisedd möjlighet till fortsatt kommunikation via modern teknik när all reguljär teknik fallerat, och det är det numera uråldriga fenomenet amatörradio. Denna relativt billiga teknik är inte alls beroende av ett centralt fungerande system, utan kräver bara att den man kommunicerar med har en motsvarande utrustning.

Med tillgång till lokal el så kan man nå andra radioamatörer upp till flera hundra mil bort, beroende på frekvensband, effekt, antenntyp och geografiska förhållanden. Med en sådan utrustning var tredje mil i ett nätverk kan man ganska snabbt, billigt och enkelt förmedla viktig information och kommunikation med enbart cykel som lokalt transportmedel.

Den teknikintresserade kan på detta sätt göra hela sin omgivning en stor tjänst genom att hålla en amatörradioutrustning i funktion långt innan den behöver användas för mer akuta och angelägna ändamål. Kontakta närmaste amatörradioförening om sådant intresse finns!

Media är traditionellt Radio, TV, Tidningar, Böcker och Film, och numera även Mediekanaler av olika slag på Internet. Innehållet kan bestå av olika slags underhållning, information eller propaganda – antingen var för sig eller i olika kombinationer. Medias innehåll kan även grovt delas upp i antingen Nyheter eller Kultur, eller en kombination av dessa.

Man kan skilja på Media i pappersform och digital form, där den digitala formen av böcker och tidningar är på väg att ta över mer och mer. Den digitala formen av Media kan i sin tur delas upp i text, ljud och bild, vilka fyller olika funktioner beroende på bland annat vilka sinnen man eventuellt vill använda till något annat samtidigt – till exempel när man väntar, äter, kör bil, handarbetar, samtalar etc.

Men en ytterligare uppdelning som blir mer och mer avgörande för digitala media med ljud och bild är den mellan direktsändning och inspelning. Idag finns nästan all direktsänd media även att tillgå i inspelad form i olika mediekanaler, vilket gör att man inte längre behöver anpassa sig till den tidsbundna direktsändningen av media.

Den typ av direktsändningar som fortfarande efterfrågas numera är huvudsakligen väderleksrapporter, nyheter och dagsaktuella tävlingar – främst inom idrott av olika slag. Allt annat – och även allt detta – kan man välja att istället ta del av i efterhand när man anser sig ha tid med det.

Vilka media man använder sig av har blivit en generationsfråga, där den äldre delen av befolkningen i högre grad fortsätter att använda traditionell media – dvs i pappersform eller direktsänd – medan den yngre generationen huvudsakligen använder olika digitala media för redan inspelat material.

Idag kan vem som helst ha en egen mediekanal på Internet i form av en blogg, en radiopod eller en videopod. Detta gör att alla de etablerade mediekanaler som är professionella och kommersiella har fått enorm konkurrens från de som istället är privata och ideella. Dels för att de har blivit så många, men också för att de därigenom tillsammans är betydligt snabbare och även friare i sin rapportering och analys av allt som händer runt om i världen.

Vissa av dem har under senare år fått en större publik än de största kommersiella TV-kanalerna i USA, helt utan marknadsföring och med enbart ett fåtal medarbetare. De har istället haft en form och ett innehåll som uppenbarligen saknats i de stora TV-kanalerna, främst långa, djupgående och helt oredigerade intervjuer med aktuella och intressanta personer.

Många av de privata och ideella mediekanalerna har en tydlig ideologisk agenda vad gäller innehållet, och denna deklareras vanligtvis öppet – eller förnekas åtminstone inte. Professionella mediekanaler har vanligtvis också en tydlig ideologisk agenda, men denna förnekas intensivt eftersom de försöker framstå som objektiva i sin rapportering. Att ta del av så många olika mediekanaler som möjligt är därför det enda sättet att skaffa sig en mer balanserad bild av omvärlden.

Telefoni och Internet har på senare tid blivit nästan synonymt, från att tidigare ha varit två helt olika tekniker för kommunikation. Många använder numera sin mobiltelefon som dator eller sin dator som internettelefon.

Telefonsamtal, Videokonferens, SMS, Chat, E-post, E-bok, Talbok, GPS, Google, Facebook, YouTube, Klocka, Webbshop, Swish och BankID är bara några exempel på olika användningsområden. Detta har mer och mer börjat ersätta våra fysiska bibliotek, biografer, butiker, banker, böcker, tidningar, radio och TV.

Det har också till viss del börjat ersätta det fysiska mötet mellan människor, samtidigt som vi antagligen har utökat kontakten online med både vänner och främlingar över hela världen. Vad som är fördelar och vad som är nackdelar med alla dessa förändringar kan upplevas olika för var och en, och vi ska här främst fokusera på hur den underliggande infrastrukturen ser ut.

Det finns i princip två olika sätt att överföra kommunikation – via kabel eller trådlöst. Trådlös förbindelse kan i sin tur ske på två olika sätt – via markantenn eller satellit. Numera har de flesta tillgång till fiberkabel eller mobilt bredband för både telefoni och internet. Satellit som alternativ är än så länge nästan tio gånger dyrare och används därför mest där de båda andra inte fungerar.

Telias gamla kopparnät används fortfarande på enstaka ställen men beräknas vara helt avvecklat 2026, och då ersatt av något av de andra alternativen. Amatörradio är en annan gammal teknik för kommunikation som fortfarande används och beskrivs närmare i nästa kapitel om Media och Kommunikation.

De fyra mobiloperatörer som har egna nät i Sverige är Telia, Telenor, Tele2 och Tre. Alla andra operatörer använder någon av dessa fyra nät. Vad gäller mobilt bredband är det samma fyra företag plus Net1 som har egna nät, och alla övriga leverantörer använder någon eller några av dessa nät.

På fibersidan är det endast ett fåtal företag som har helt egna nät i vissa begränsade områden, men Telia, Tele2, Telenor, Tre, GlobalConnect och IP-Only är de som genom olika typer av samarbeten innehar de fibernät som förekommer. Alla övriga internetleverantörer använder något eller några av dessa nät.

Många internetleverantörer erbjuder även sina kunder en egen VPN i sina serverhallar, som är en förkortning för Virtuellt Privat Nätverk. Med VPN-teknik kan man kryptera sin internettrafik och dölja din online-identitet för att förhindra tredje part att spåra ens aktivitet online eller stjäla data.

Men man kan även med tillräcklig teknisk kompetens och rätt utrustning ha motsvarande teknik hemma i sitt eget vardagsrum, om man vill stå helt utanför beroendet av internetleverantör. Man är dock fortfarande beroende av någon bredbandsoperatör för att ha någon nytta av en egen server i bostaden.

Vissa internetleverantörer profilerar sig som integritetssäkrare än andra. Det betyder att de inte lämnar ut sina kunders uppgifter utan domstolsbeslut och är beredda att även bestrida ett sådant beslut upp till högsta instans – medan andra leverantörer omedelbart lämnar ut alla uppgifter om en kund på någon myndighets begäran. Bahnhof är den internetleverantör som främst har uppmärksammats för sin integritetskamp mot olika myndigheter.

Användandet av dagens telefoni och internet innebär en mängd fördelar som tidigare generationer inte har haft tillgång till. Man kan idag stå i direkt kontakt med mängder av människor över hela världen utan att ens behöva lämna sitt hem. Att enbart vara verksam lokalt innebär därmed inte längre att man blir mer inskränkt än den som reser runt i hela världen. Man kan till och med ha mer internationella kontakter genom att vara stationär än genom att resa runt i dagens högteknologiska värld.

Men vad händer den dag då denna högteknologi inte fungerar av olika anledningar? Jo, vi blir då helt utlämnade till de lokala kontakter vi har, och om vi inte har odlat dem lika väl som våra internationella eller nationella kontakter så har vi inte mycket av vårt sociala nätverk kvar. Att först då börja bygga upp sitt lokala sociala nätverk är något helt annat än att långt tidigare ha odlat väl fungerande lokala kontakter med såväl grannar som vänner och bekanta i bygden.

Ta gärna reda på hur ditt högteknologiska kontaktnät ser ut och undersök om det finns någon lokal analog motsvarighet till detta, dvs om din sociala livskvalitet skulle bestå även om telefoni och internet slutar fungera för kortare eller längre tid. Om inte, så är det hög tid att ta reda på vilka människor du har på närmare håll som motsvarar dem du redan har och uppskattar på längre avstånd. Kanske har du aldrig ens undersökt detta, och blir förvånad över vilka du hela tiden haft omkring dig utan att känna till dem.

En lämplig strävan i detta sammanhang är att använda de digitala högteknologiska sociala plattformarna på ett sätt som samtidigt stärker både ditt internationella/digitala sociala nätverk och ditt lokala/analoga sociala nätverk, så att du på sikt blir mer och mer oberoende av att högteknologin fungerar.

Det finns två huvudsakliga transportmöjligheter. Den ena är kommunal/kollektiv och den andra är privat, dvs man äger fortskaffningsmedlet själv. Det privata alternativet är så vanligt att det överträffar det kollektiva i sin utbredning. Därför är det även vanligt att vänner lånar privata fordon av varandra eller samåker med varandras privata fordon. Mer kollektivt och organiserat förekommer detta även i form av bilpoolar i många städer.

Beroende på hur långt, hur fort och hur mycket som ska transporteras, så är olika fortskaffningsmedel olika lämpliga. Man kan färdas i luften, i vatten, på skenor, på vägar och utan vägar, på is och på snö. Man kan då använda flyg, tåg, båt, buss, bil, motorcykel, cykel, enhjuling, häst och vagn, släde, isjakt, spark, skidor, rullskridskor, eller ta sig fram till fots.

Vissa fordon kräver olika typer av drivmedel, medan andra drivs fram med användarens egen kraft. Ju kortare sträcka man ska och ju mindre som ska transporteras desto enklare fortskaffningsmedel behöver man. För enbart lokalt bruk kan man till och med klara sig med en kombination av cykel, spark och att gå eller skida.

(Om det enbart är fråga om varutransport så kan även batteridrivna så kallade drönare komma att bli ett allt vanligare alternativ för mindre försändelser framöver.)

Att ha tillgång till flera olika typer av fortskaffningsmedel – antingen själv eller tillsammans med andra – är en fördel om det skulle bli problem med tillgången på drivmedel eller någon kollektiv tjänst. Att ha goda möjligheter att reparera ett fortskaffningsmedel som går sönder är också en stor fördel, både vad gäller reservdelar och att utföra själva reparationen.

De vanligaste drivmedel vi har att välja på för våra fortskaffningsmedel är Bensin, Diesel, Etanol, El och Gas. Utöver dessa finns även de mer ovanliga drivmedlen Ved och Vatten för produktion av gengas och ånga, samt Vind och Vattenströmmar för segel- och vattenfarkoster.

Vilket drivmedel man väljer begränsas naturligtvis av vilket fortskaffningsmedel man använder, beroende på hur långt och hur fort man ska åka, men det beror även på priset och hur tillgängligt drivmedlet är. Att vissa drivmedel är importerade medan andra kan framställas inom landet kan också vara avgörande, inte minst om man kan framställa det själv eller det åtminstone kan framställas lokalt.

Att ha god tillgång till drivmedel är kanske det mest avgörande för vilket fortskaffningsmedel man använder, och detta kan åstadkommas på flera olika sätt. Att ha stora lager av ett drivmedel är ett av dem (Bensin, Diesel, Etanol). Att snabbt och relativt enkelt kunna framställa det själv är ett annat (El, Gengas, Ånga).

Har man däremot inte tillgång till drivmedel så återstår ändå den egna kraften och naturkrafter i form av vind och vattenströmmar. Detta begränsar givetvis vilka fortskaffningsmedel som kan användas för transport (cykel, spark, skidor, segel- och vattenfarkoster), men dessa kan dels behövas vid drivmedelsbrist, och kan dessutom användas till vardags av såväl hälsofrämjande som naturfrämjande skäl.