När vi iakttar en högkulturs livscykel så består denna cykel av tre karaktäristiska faser. Den första fasen utgörs av uppbyggnaden eller skapandet av högkulturen, vilket kan ta åtskilliga decennier om inte sekel. Den andra fasen består av upprätthållandet och underhållandet av högkulturen, och denna fas kan vara minst lika lång som den första. Den tredje och sista fasen är förstörelsen eller nedrivandet av högkulturen, vilket precis som med de andra två kan ta väldigt lång tid.
Dessa tre kompletterande aspekter av tillvaron förekommer i många religioner som en form av treenighet, med en skapande, en upprätthållande, och en förstörande kraft i form av olika gudar eller egenskaper hos en och samma gud.
Om vi istället ser dessa tre aspekter som mänskliga egenskaper så finner vi att vissa människor kännetecknas av skapande och uppbyggande, medan andra kännetecknas av att snarare upprätthålla och underhålla det som skapats eller byggts upp. Slutligen finns även de som kännetecknas av att de river ner eller förstör det som andra försöker upprätthålla och underhålla.
Detta kan gälla vardagliga materiella saker såväl som tankar, regler och värderingar i ett samhälle. Det finns till och med hela branscher som baseras på just dessa tre olika kännetecken. Byggföretag, fastighetsförvaltning och rivningsfirmor är ett exempel, och ett annat är bilfabriker, bilverkstäder och bilskrotar. Du kan säkert komma på många fler exempel på branscher med dessa tre kompletterande aspekter som utmärkande kännetecken.
Och om du på ser på dig själv och andra människor i samhället omkring dig så kan du säkert finna vissa som kännetecknas av att de antingen arbetar med att bygga upp, underhålla eller riva ner. Det kan både vara personliga preferenser och rena tillfälligheter som lett till att man har just en av dessa tre uppgifter.
Men trots att alla tre behövs och kompletterar varandra så står de i vissa fall även i konflikt med varandra, inte minst när det gäller samhällsstrukturer. De som bygger upp eller river ner möter ofta motstånd från de som upprätthåller, och de som upprätthåller möter ett liknande motstånd från de som bygger upp eller river ner.
Här borde de som bygger upp det nya och de som river ner det gamla inte ha någon konflikt med varandra, eftersom ingen av dem försöker upprätthålla något. Men dessa två aspekter har så motsatt karaktär att de oftast upplever varandra som motståndare trots att de kompletterar varandra.
Dessutom kanske vissa av dem antingen ägnar sig åt att bygga upp just det som de andra vill riva ner, eller riva ner det just som de andra vill bygga upp – så det är inte alltid helt lätt att se vilka uppbyggande och nedrivande krafter som faktiskt gynnar varandra och vilka som faktiskt motverkar varandra i ett samhälle.
Just därför är det så viktigt att man ser både sin egen och andras roll i en högkulturs pågående nedgång och fall. Det som ser ogynnsamt ut kan visa sig vara gynnsamt och det som ser gynnsamt ut kan visa sig vara ogynnsamt, beroende på vilken roll man själv väljer att ha i detta sammanhang.
Så länge ett samhälle är friskt så har varken nedrivare eller nybyggare någon större chans att påverka det, men när upprätthållarna börjar visa tydliga tecken på dysfunktioner av olika slag så får nedrivarna allt större framgångar och nybyggarna får samtidigt alltmer stöd.
En del av dysfunktionerna är att vissa av upprätthållarna oavsiktligt börjar medverka till nedrivningen av samhället genom att förneka vissa av problemen. Därmed får de verkliga nedrivarna en mycket lättare uppgift än tidigare och nedrivningen kan ta ordentlig fart inom vissa områden.
När detta sker börjar samtidigt andra upprätthållare inse nödvändigheten av att börja bygga upp något helt annat innan det dysfunktionella har rivits ner helt och hållet, och övergår därför fullt medvetet till att hjälpa till med nybyggarnas arbete, som därigenom underlättas betydligt.
De upprätthållare som blir kvar får kämpa i alltmer motvind ju längre detta pågår, tills även de till slut måste ge upp och inse att deras uppgift inte längre fyller någon funktion. De kan då ta steget över till det nya som har hunnit byggas upp och där fortsätta med sin upprätthållande uppgift.
Hela denna process kan för en fallande högkultur ta hundratals år, men man kan även se samma förlopp utspela sig i betydligt mindre sammanhang, och då i ett snabbare tempo ju mindre sammanhanget är.
Så vem är du i detta förlopp? Är du en av de många som upprätthåller det gamla, eller är du en av dem som håller på att riva ner det? Eller har du kanske redan börjat arbeta med att bygga upp det nya?