I ett väl fungerande samhälle upplever sig de flesta som medborgare bland andra medborgare som tillsammans får samhället att fungera väl för de allra flesta.
För att kunna rasera ett sådant samhälle måste man först rasera upplevelsen av samhörighet mellan medborgarna. Detta är relativt lätt om det råder stora skillnader mellan olika delar av befolkningen men mycket svårt i ett välfärdssamhälle där den stora majoriteten lever på ungefär samma sätt.
Det finns dock alltid en mindre mängd medborgare som har det bättre och en mindre mängd medborgare som har det sämre än den stora majoriteten även i ett välfärdssamhälle, men dessa är inte tillräckligt många för att rasera samhället på det historiskt traditionella sättet – revolution eller inbördeskrig mellan två parter varav den ena parten anses vara offer och den andra parten förövare.
Istället måste man använda det klassiska konceptet ”offer och förövare” på ett helt nytt och genialiskt sätt för att rasera ett väl fungerande samhälle!
För att rasera upplevelsen av samhörighet hos den stora majoriteten av medborgarna så använder man helt enkelt alla attribut som skiljer de individuella medborgarna från varandra och värderar dessa på en offerskala där vissa attribut gör dig till offer och de motsatta attributen automatiskt gör dig till förövare.
Men det behövs ytterligare en viktig ingrediens för att kunna rasera samhället – man behöver glorifiera offerskapet så att det blir eftersträvansvärt att vara ett offer. Detta gör man genom att ge alla som anses vara offer högre status och rättigheter som de övriga inte får del av.
Samtidigt ser man till att det inte finns någon möjlighet att vara något annat än offer eller förövare genom att polarisera samhället så fullständigt att det bara finns dessa två identiteter att välja mellan för alla medborgare. Identifierar man sig inte som offer så identifieras man automatiskt som förövare.
Eftersom nästan ingen vill identifieras som förövare så kommer medborgarna med tiden att göra sitt bästa för att identifiera sig som offer av något slag. Särskilt när alla som inte gör det blir uthängda i sociala media och massmedia där de fördöms som ondskefulla förövare. Massmedia blir bland de allra första att glorifiera offer för att undgå att ses som förövare.
När nästan hela befolkningens förvandling från en gemensam identitet som medborgare till en ny identitet som offer är fullbordad så är raserandet av samhället i stort sett klart.
Ett samhälle baserat på upplevt offerskap blir antingen ett lätthanterligt offer för en skrupelfri diktator eller annat totalitärt system, eller så rasar det inifrån genom en accelererande inkompetens, apati, depression eller annan mänsklig dysfunktion som kan identifieras och premieras som offerskap.
Det geniala med den raserande samhällsprocessen ovan är att när den väl har påbörjats så finns det ytterst få möjligheter att förhindra den eftersom varje ansats till att inte vilja vara ett offer omedelbart gör dig till förövare och du kommer att bli massivt motarbetad enbart av denna anledning.
När offermentalitet har börjat prägla och framhävas i en högkultur så har den redan passerat sin topp och påbörjat nedgången mot sitt fall.