Varje individ som vill arbeta för en förbättring av samhället väljer att göra det på en nivå som den av olika skäl anser bäst. Vissa väljer att arbeta för förbättringar på systemnivå och vissa väljer att arbeta för förbättringar utanför eller oberoende av systemet. Många väljer även att arbeta på båda dessa nivåer samtidigt.
De flesta som arbetar för att förbättra samhället gör det genom att försöka förändra själva innehållet i det rådande systemet. Man kanske vill fylla det rådande systemet med en viss ideologi eller vissa värderingar, till skillnad mot det man uppfattar som andra ideologier och värderingar.
Men detta fungerar bara så länge det rådande systemet är funktionellt, och det fungerar dessvärre inte alls om det rådande systemet är dysfunktionellt. Varje förändring av innehållet i ett dysfunktionellt system blir lönlös när det är själva systemet som behöver förändras.
Jag har redan pekat ut representation, centralisering och hierarki som gemensamma faktorer i varje högkultur som haft sin uppgång, nedgång och fall. Om en förändring på systemnivå ska vara meningsfull i högkulturens nedgångsfas måste den därför åtgärda just dessa tre faktorer, annars kommer nedgången att fortsätta oavsett vilka övriga förändringar man gör.
I den Västerländska högkulturen har vi nu tack vare den snabba tekniska utvecklingen för första gången i historien en möjlighet att införa systemförändringar av just detta slag, och därmed för första gången en möjlighet att bryta den historiskt oundvikliga nedgången mot fallet. Att arbeta för en sådan förändring på systemnivå kan därför betraktas som både önskvärt och avgörande.
Jag har själv tidigare verkat för en förbättring av det rådande systemet genom mitt förslag till ett Demokratiskt Folkstyre, som är avsett att införas stegvis och parallellt med den representativa parlamentarism som vi redan har. (Läs mer på www.demokratisktfolkstyre.se)
Skillnaden mellan dessa två system är just att vårt nuvarande system är representativt, centraliserat och hierarkiskt, medan Demokratiskt Folkstyre ger ett direkt inflytande till varje individ som så önskar – helt fritt från representation, centralisering och hierarki.
Precis som Lokala Parallellsamhällen utgör komplement till det övriga samhället samtidigt som de skulle kunna ta över dess funktion, så är Demokratiskt Folkstyre ett komplement till det nuvarande systemet samtidigt som det skulle kunna ta över dess funktion.
Men att arbeta för förändringar på systemnivå medför även kompakt motstånd från alla i samhället som av en mängd olika anledningar vill bevara det representativa, centraliserade och hierarkiska system som de är vana vid och har ingått i under hela livet. Gissningsvis 95% av den vuxna befolkningen.
Vill man hellre arbeta med utvecklingen av Lokala Parallellsamhällen så finns det inget egentligt motstånd mot detta. Visserligen kan man möta tveksamhet eller ovillighet hos de som blir tillfrågade om att vara med, men det är ju något helt annat än aktivt motstånd.
Den ena nivån utesluter dock inte den andra, så man kan givetvis arbeta samtidigt eller växelvis med förbättringar på systemnivå och med Lokala Parallellsamhällen – förutsatt att man har tid och energi för bådadera.