En fördel med Lokala Parallellsamhällen med den grundstruktur som presenterades i förra kapitlet är att de är harmlösa – både till sin uppbyggnad och intention. De är inte avsedda att utmana eller försöka ta över det omgivande samhället, utan endast utgöra ett väl fungerande och självständigt komplement till detta – och samtidigt fullt kapabelt att ta över samhällets funktioner om detta skulle sluta fungera.
Detta gör att Lokala Parallellsamhällen inte utgör något hot mot det övriga samhället, vem eller vilka som än har makten. Även en fientligt sinnad statsmakt skulle därför låta Lokala Parallellsamhällen få hållas, eftersom de ändå inte kan komma åt mer än 5-6 personer om de skulle lyckas hitta någon av grupperna i nätverket. Det finns ju ingen tydlig koppling mellan själva grupperna utan bara mellan vissa individer som ingår i de olika grupperna. Och dessa representerar bara sig själva och inte de grupper de är med i.
Det går inte heller att förbjuda Lokala Parallellsamhällen utan att förbjuda att människor träffas med utegångsförbud och mötesförbud. Detta skulle lamslå hela samhället, som därmed skulle skadas betydligt mer än de Lokala Parallellsamhällena. Detta är därför något som ingen statsmakt skulle ägna sig åt för att komma åt just dessa.
Men eftersom Lokala Parallellsamhällen inte är någon kamporganisation med fiender att besegra så behöver ingen heller känna sig hotad av deras existens. Och eftersom varje enskild liten grupp med omkring 5-6 personer i nätverket är baserad på vänskap så kan alla som har minst en vän ingå i eller bilda en sådan grupp tillsammans.