Alla känner till uttrycket samhällskritisk media. Massmedia utgör det som kallas den tredje statsmakten med uppgiften att granska samhällets makthavare – i synnerhet de politiska makthavarna, men även andra makthavare.
På senare tid har emellertid massmedia istället tagit på sig uppgiften att vara samhällskritisk genom att kritisera den folkliga oppositionen mot samhällets makthavare – i synnerhet de politiska, men även andra makthavare.
För att kompensera detta har det vuxit fram en helt ny mediebransch som vanligtvis kallas alternativmedia. Det som utmärker denna är att den är samhällskritisk mot makthavarna istället för mot folket – precis den uppgift som massmedia alltid har haft men som nu alltså alternativmedia tvingats ta över för att ge folket en röst mot de som har den politiska, mediala och ekonomiska makten i samhället.
När makthavarna inom politik, ekonomi och massmedia står enade mot folket så återstår bara den juridiska makten för folket att vända sig till. Detta sista hinder för total makt över folket försöker makthavarna givetvis göra sig av med på de två sätt som är möjliga inom ramarna för vår demokrati.
Det första sättet är att ändra våra lagar så att de ger makthavarna mer makt och folket mindre makt – både vad gäller vanliga lagar och de grundlagar som är helt avgörande för vilket inflytande folket har över landets makthavare.
Det andra sättet är att använda olika former av undantagslagar för att kunna överskrida de normala maktbefogenheterna och på så vis få en totalitär makt över folket som lagen annars sätter stopp för.
Undantagslagar av dessa slag kan införas så snart makthavarna anser att det råder antingen en politisk kris, naturkatastrof, ekonomisk kris, inbördeskrig, krigstillstånd, upplopp eller epidemi. Beroende på farans allvar och art kan undantagslagarnas befogenheter vara olika stora och deras innehåll variera.
Eftersom maktbefogenheterna ökar ju allvarligare faran är så gäller det för makthavarna att bedöma faran som mycket stor om de ska få maximal makt över folket. Att både överdriva och förlänga faran är således något som bara gynnar makthavarna och samtidigt missgynnar folket, vilket därför blir väldigt lockande för makthavare som vill ha mer makt över folket.
Det vore illa nog om våra makthavare skulle använda händelser som möjliggör undantagslagar för egen vinnings skull, men det vore ännu värre om de själva låg bakom någon av dessa händelser. Av de händelser som redan nämnts som exempel ovan så är det flera som landets egna makthavare skulle kunna ligga bakom utan att detta avslöjas – i synnerhet om de har massmedia på sin sida.
Från den politiska vänstern kommer ofta varningar för att den politiska högerns makthavare är ute efter att tillskansa sig totalitär makt av detta slag, och från den politiska högern kommer lika ofta varningar för att den politiska vänsterns makthavare är ute efter att tillskansa sig totalitär makt av detta slag. Det är naturligtvis mycket bra att båda sidor varnar för denna fara, men ingendera av dem vill inse att makthavarnas totalitära maktambitioner är desamma i båda dessa läger.
Detta gör att båda politiska lägers makthavare får enormt stöd av sina egna väljare när totalitära maktbefogenheter införs via undantagslagar, och samtidigt lika massivt motstånd mot detta från den politiska oppositionen. Oavsett vilken politiskt majoritet som för tillfället har makten så får därför införandet av totalitära maktbefogenheter för makthavarna alltid majoriteten stöd.
Notera gärna hur snabbt undantagslagar sätts in och hur länge de varar, men framför allt hur de motiveras. Det handlar alltid om rikets säkerhet och folkets bästa, vilket gör att den som offentligt ifrågasätter någon av åtgärderna omedelbart kan anklagas för att vara ett hot mot både rikets säkerhet och folkets bästa. Det blir därmed helt lönlöst att försöka åtgärda detta på systemnivå.
Notera även att allt som beskrivits ovan dels är indikationer på en högkultur i förfall, men också att ju mer en högkultur förfaller desto mer förekommande blir det som beskrivs ovan. Det blir alltså en accelererande rundgång där högkulturens förfall och det maktmissbruk som beskrivs ovan påskyndar varandra.