Det blir allt tydligare att vi behöver byta ut den föråldrade Höger-Vänster-skalan mot en mer tidsenlig skala. Försök har tidigare gjorts med den så kallade GAL-TAN-skalan, men den har blivit minst lika föråldrad och drar idag bara bort uppmärksamheten från den mer och mer uppenbara skiljelinje som går mellan makthavare och maktlösa i dagens samhälle.
Den politiska Maktskalan kommer att bli det enda relevanta sättet att analysera samhällsutvecklingen framöver, eftersom det är mellan makthavare och maktlösa som den stora skiljelinjen i samhället går idag – inte mellan höger och vänster. Men de som har makt eller står på maktens sida gör givetvis allt för att denna skiljelinje ska döljas och förnekas.
Makten jag talar om kan delas upp i politisk makt, ekonomisk makt, medial makt och myndighetsmakt. Många makthavare har makt inom flera av dessa maktområden samtidigt, men framförallt sker ofta ett samarbete mellan makthavare inom dessa olika områden som stärker alla inblandade parters gemensamma makt.
Medan högern och vänstern desperat försöker att profilera sig för att det inte ska märkas att de idag för samma politik, så ökar polariseringen mellan makthavare och maktlösa utan att något riksdagsparti försöker göra någonting åt det – de tillhör ju själva kategorin makthavare och ser givetvis inte detta som något negativt för dem själva. Därför är politiker också de främsta förnekarna av den nya politiska skalan – Maktskalan.
Det är alltid de som drabbas negativt av något som först har anledning att vilja göra något åt det. I detta fall är det den ökade maktlösheten hos folket som gör att fler och fler av dessa ser den nya politiska skiljelinjen. Men man kan även vara maktlös och ändå välja att stå på makthavarnas sida, och man kan även vara makthavare och ändå stå på de maktlösas sida.
Folket är per definition de som all makt ska utgå från i en demokrati, så man skulle kunna tro att folket utgör de främsta makthavarna. Men folket i alla Västvärldens demokratier lämnar vart fjärde år över all sin makt till sitt lands politiker som har till uppgift att representera dem. Därefter har de ingen makt alls över landets politiska representanter under de nästkommande fyra åren.
Därför är det viktigt att i varje sakfråga undersöka vilken part som har makt och vilken part som är maktlös i sammanhanget. Detta är relativt enkelt inom varje maktområde som nämnts ovan, där man antingen har mer makt eller mindre makt än den andra parten. Ibland kan en makthavare stå ensam mot alla övriga makthavare och tillhör då trots sin makt de maktlösa i sammanhanget.
Det är svårare att avgöra vem som tillhör vem när olika maktområden ska vägas mot varandra – politisk makt mot ekonomisk makt, mot medial makt, mot myndighetsmakt. Ännu svårare blir det när några av dem slår sig ihop – t ex politisk och ekonomisk makt mot medial makt och myndighetsmakt.
Därför kan man enklast avgöra var på Maktskalan någon står genom att undersöka om någon part står på folkets sida sammanhanget, dvs om någon part vill stärka folkets makt mot makthavarna. Om någon part istället vill minska folkets makt i något sammanhang blir det lika tydligt att denna part står på makthavarnas sida mot de maktlösa.
Många ser redan den nya politiska maktskalans skiljelinje tydligt i Västvärldens länder, medan andra sitter kvar i den gamla höger-vänster-skalan. Detta leder till två helt olika verklighetsuppfattningar varav enbart den första har något med verkligheten att göra. Det blir då vanligt att man helt pratar förbi varandra när dessa två verklighetsuppfattningar möts för att försöka lösa ett samhällsproblem.