När en högkultur går mot sitt fall så kan man fråga sig om detta är något bra eller dåligt. Det finns naturligtvis många subjektiva svar på den frågan, beroende på om den som svarar vinner eller förlorar på att högkulturen faller. Men ett mer objektivt svar kan baseras på huruvida de totala fördelarna med högkulturen uppväger de totala nackdelarna, dvs hur funktionell eller dysfunktionell den aktuella högkulturen är.
Det är vanligtvis lättare att acceptera att en väldigt gammal och kroniskt sjuk människa dör än att en betydligt yngre och frisk människa dör. För även om man fortfarande uppskattar eller älskar den väldigt gamla människan så ser man även att den blir alltmer dysfunktionell för varje år som går, medan den unga människan ännu har ett nästan olevt och välfungerande liv framför sig.
Det är på detta sätt vi även kan betrakta varje högkultur, beroende på var någonstans i sin livscykel den befinner sig. Om högkulturen har hunnit bli så pass dysfunktionell att det som är bra med den inte längre kan väga upp det som är dåligt så blir det lättare att acceptera att den går mot sitt fall.
Men på samma sätt som vi vill behålla den gamla sjuka människan i livet så länge som möjligt av mer personliga skäl så vill de flesta även behålla en högkultur som blivit dysfunktionell av mer personliga skäl. Inte minst om vi både har uppskattat och vant oss vid den under hela vårt liv.
Dessutom ”vet man vad man har men inte vad man får”, och vill kanske därför undvika en förändring som innebär något okänt så länge som möjligt. Det finns alltså en rad skäl till att man även ser en dysfunktionell högkulturs nedgång och fall som något dåligt.
Det som å andra sidan är bra med att en högkultur går under är just att den har blivit så dysfunktionell att den inte längre går att långsiktigt upprätthålla längre, och därför bör ge plats åt något mer funktionellt som kan ersätta den. Men eftersom olika människor drabbas väldigt olika av högkulturens dysfunktion så förekommer en mängd olika personliga uppfattningar om hur stor dysfunktionen är och om den överhuvudtaget existerar.
Lyfter man emellertid blicken från det personliga så kan man istället titta närmare på hur högkulturen påverkar såväl hela den egna befolkningen och det omgivande ekosystemet som hela resten av världen. Då kan man eventuellt komma till en annan slutsats vad gäller högkulturens dysfunktion än den rent personliga.