Det finns två huvudsakliga transportmöjligheter. Den ena är kommunal/kollektiv och den andra är privat, dvs man äger fortskaffningsmedlet själv. Det privata alternativet är så vanligt att det överträffar det kollektiva i sin utbredning. Därför är det även vanligt att vänner lånar privata fordon av varandra eller samåker med varandras privata fordon. Mer kollektivt och organiserat förekommer detta även i form av bilpoolar i många städer.
Beroende på hur långt, hur fort och hur mycket som ska transporteras, så är olika fortskaffningsmedel olika lämpliga. Man kan färdas i luften, i vatten, på skenor, på vägar och utan vägar, på is och på snö. Man kan då använda flyg, tåg, båt, buss, bil, motorcykel, cykel, enhjuling, häst och vagn, släde, isjakt, spark, skidor, rullskridskor, eller ta sig fram till fots.
Vissa fordon kräver olika typer av drivmedel, medan andra drivs fram med användarens egen kraft. Ju kortare sträcka man ska och ju mindre som ska transporteras desto enklare fortskaffningsmedel behöver man. För enbart lokalt bruk kan man till och med klara sig med en kombination av cykel, spark och att gå eller skida.
(Om det enbart är fråga om varutransport så kan även batteridrivna så kallade drönare komma att bli ett allt vanligare alternativ för mindre försändelser framöver.)
Att ha tillgång till flera olika typer av fortskaffningsmedel – antingen själv eller tillsammans med andra – är en fördel om det skulle bli problem med tillgången på drivmedel eller någon kollektiv tjänst. Att ha goda möjligheter att reparera ett fortskaffningsmedel som går sönder är också en stor fördel, både vad gäller reservdelar och att utföra själva reparationen.
De vanligaste drivmedel vi har att välja på för våra fortskaffningsmedel är Bensin, Diesel, Etanol, El och Gas. Utöver dessa finns även de mer ovanliga drivmedlen Ved och Vatten för produktion av gengas och ånga, samt Vind och Vattenströmmar för segel- och vattenfarkoster.
Vilket drivmedel man väljer begränsas naturligtvis av vilket fortskaffningsmedel man använder, beroende på hur långt och hur fort man ska åka, men det beror även på priset och hur tillgängligt drivmedlet är. Att vissa drivmedel är importerade medan andra kan framställas inom landet kan också vara avgörande, inte minst om man kan framställa det själv eller det åtminstone kan framställas lokalt.
Att ha god tillgång till drivmedel är kanske det mest avgörande för vilket fortskaffningsmedel man använder, och detta kan åstadkommas på flera olika sätt. Att ha stora lager av ett drivmedel är ett av dem (Bensin, Diesel, Etanol). Att snabbt och relativt enkelt kunna framställa det själv är ett annat (El, Gengas, Ånga).
Har man däremot inte tillgång till drivmedel så återstår ändå den egna kraften och naturkrafter i form av vind och vattenströmmar. Detta begränsar givetvis vilka fortskaffningsmedel som kan användas för transport (cykel, spark, skidor, segel- och vattenfarkoster), men dessa kan dels behövas vid drivmedelsbrist, och kan dessutom användas till vardags av såväl hälsofrämjande som naturfrämjande skäl.