En högkultur kan antingen byggas på tvång eller frivillighet eller en kombination av båda. Historiskt sett har tvång ofta varit fallet för större delen av befolkningen medan frivillighet har gällt för en mindre del som vanligtvis varit behjälplig med tvånget mot den större delen av folket.
Ett vanligt sätt att beskriva kontrasten mellan tvång och frivillighet i detta sammanhang är som diktatur mot demokrati, eller som envälde mot folkstyre. Detta skapar dock den felaktiga bilden att allt i en diktatur baseras på tvång och allt i en demokrati baseras på frivillighet. Det normala är att båda baseras på olika blandning av tvång och frivillighet.
Fundamentalt sett så krävs någon form av makt för att styra något, vad det än är. Den som styr en bil måste ha den rent mekaniska makten över ratten och den som styr någons utbildning måste ha makten i form av tillräckligt mycket kunskap. Man kan ha makt att styra något genom frivillighet eller genom tvång eller genom en blandning av bådadera.
En blandning av bådadera kan till exempel vara att du vill ta en promenad men jag bestämmer vart och när du ska gå. Att den som har makt erbjuder ett visst inslag av frivillighet i ett tvång är ett mycket vanligt sätt att skapa illusionen av att det inte råder något tvång för den som tvingas.
Det mest extrema utövandet av makt är det totalitära tvång som kan förekomma i diktaturer, och eftersom sådant tvång bara tillåts i Västvärldens demokratier vid tillfälliga undantagstillstånd så kan det därför inte råda under alltför lång tid utan att det till slut ifrågasätts av fler och fler.
Det finns dock en rad möjligheter att inom Västvärldens demokratiska ramar uppnå samma tvång på frivillig väg. Det vanligaste sättet är att på olika sätt skrämma befolkningen med en yttre fiende av något slag, som får dem att frivilligt gå med på statsmaktens olika tvångsåtgärder. Detta kan förstärkas med hjälp av grupptrycket från alla frivilliga som kräver solidaritet av de som inte vill gå med frivilligt.
Ett annat sätt är att istället locka med olika typer av förmåner för alla som frivilligt vill gå med på statsmaktens tvångsåtgärder. Men detta kan även kombineras med ovanstående skrämsel och grupptryck om det skulle visa sig behövas.
Med hjälp av samstämmig propaganda från massmedia kan befolkningen även indoktrineras till att frivilligt gå med på tvångsåtgärder, men bara om statsmakten har massmedia på sin sida – vilket är en stor fara för en demokrati, men helt normalt i en diktatur.
På lång sikt kan en befolkning även socialiseras till att frivilligt gå med på alla statsmaktens tvångsåtgärder, genom att redan från barndomen lära sig att det är normalt att göra så och onormalt att ifrågasätta det. Detta förutsätter dock att samma statsmakt leder landet under mycket lång tid.
Ett sista sätt är att med hjälp av olika typer av droger få folket så avtrubbat och beroende att de frivilligt går med på alla statsmaktens tvångsåtgärder för att fortsätta få tillgång till dessa droger. Det kan vara allt ifrån tyngre narkotika till alkohol, mediciner, hasardspel och underhållning.
Ju fler av ovanstående sätt att skapa frivillighet hos Västvärldens befolkning som används, desto tydligare tecken på att högkulturens nedgång mot sitt fall pågår, och när samma tvångsåtgärder införs helt utan frivillighet är tecknen ännu tydligare.