Välfärd borde vara något odelat positivt, men när man hör talas om välfärdssjukdomar så förstår man att man tydligen kan få för mycket av det goda. Att äta för mycket mat och godis och dricka för mycket av olika slags drycker är uppenbarligen något som har blivit en epidemi i hela Västvärlden, men framför allt i USA.
När en högkultur har utvecklats från fattigdom och svält till kraftig övervikt hos de som har samhällets allra lägsta inkomster, så är det uppenbart att en punkt måste ha passerats då det fanns en hälsosam balans mellan inkomst och näringsintag hos befolkningen innan det gick överstyr.
Att varje generation blir äldre än den föregående innebär inte längre att varje generation är friskare än den föregående. Någonstans passerades den punkt då Västvärldens hälsa var som bäst, och efter den punkten så har folkhälsan blivit allt sämre, trots – eller kanske på grund av – livslång medicinering mot ökad fysisk och psykisk ohälsa.
Minskad spermakvalitet och spermaproduktion hos Västvärldens män är en annan tydlig indikation på nedgång för denna högkultur, tillsammans med den ökade antibiotikaresistensen hos bakterier som är dödliga utan fungerande antibiotikabehandling. Lägg sedan till en allt äldre befolkning som behöver allt mer vårdresurser så blir det en tyngre och tyngre börda för varje ny generation.
Genom att Västvärldens befolkning både blir sjukare och äldre på grund av att deras sjukdomar behandlas så att de kan hålla sig vid liv, så sker inte längre den historiska utgallringen av de svagaste genom dödliga sjukdomar. Detta gör att den genomsnittliga motståndskraften hos befolkningen paradoxalt nog försämras i takt med att de svagaste får allt bättre möjligheter att överleva.
Ett helt annat tecken på försämrad folkhälsa är alla bokstavsdiagnoser hos barn i olika åldrar. Detta har även medfört försämrade skolresultat och sjunkande IQ hos Västvärldens befolkning. Även här fanns det en punkt när resultaten av IQ-tester och skolresultat var som högst, och därefter har resultaten blivit allt sämre från år till år – trots de ansvariga myndigheternas många sätt att försöka dölja detta faktum.
Så länge resultaten pekar uppåt så vill man till varje pris behålla betygssystem och graderingar så att man tydligt kan mäta och jämföra de förbättrade resultaten från år till år. Men när resultaten börjar falla så vill man gärna byta betygssystem så ofta som möjligt för att det inte ska kunna gå att jämföra resultat som är graderade på helt olika sätt från år till år.
Att IQ faller är inte lika lätt att dölja eftersom samma skala har använts hela tiden. Men då tar man till ett annat trick och jämför sig enbart med andra västländer som har samma negativa utveckling. Då ligger man plötsligt väldigt bra till i jämförelse med de västländer som har en ännu sämre utveckling på detta område.
Man satsar på att bli ”bäst i Europa inom tio år” eftersom man vet att man inte klarar att uppnå något av de resultat som det egna landet har uppnått tidigare. Både de nedåtgående resultaten och försöken att dölja de nedåtgående resultaten är tydliga tecken på att Västvärldens högkultur är på väg åt samma håll.